1. Malmö: Upprustning av bostäder måste gå före skrytprojekt

Det finns ingen stad i Sverige där klyftorna är så stora och segregeringen så tydlig som i Malmö. Det är mot denna bakgrund som skjutningarna och sprängningarna måste ses.

Vi har elitens Malmö där de styrande politikerna satsar miljarder på skrytprojekt. Det senaste är konserthuset Malmö Live som kostade malmöborna nästan 1,3 miljarder kronor. Till detta kommer en rad arenor som kommunen subventionerar med miljoner varje år. Den privata fastighetsägare som äger Malmö Arena får fem miljoner om året av kommunen, under tio år, bara för att kalla sin arena för just Malmö Arena. Easy money!

Å andra sidan har vi arbetarnas och de arbetslösas Malmö. Den del som ännu inte återhämtat sig från nedläggningen av en rad industrier under 80- och 90-talen då exempelvis Kockums stängde. Till detta Malmö hör det växande antal människor som lever i utanförskapsområden som präglas av hög arbetslöshet och lågt valdeltagande. Det handlar idag om över 70 000 människor – nästan en fjärdedel av stadens befolkning.

I Herrgården förvärvsarbetar endast 18 procent medan 23 procent måste lita till försörjningsstöd för sitt långvariga uppehälle! Det är alltså vanligare att tvingas leva på bidrag än att jobba bland de boende i Herrgården. Malmö som helhet sticker också ut i jämförelse med andra större kommuner i Sverige (se tabell). År 2013 var det t ex 30 procent av alla barn och ungdomar i åldrarna 0-19 år i Malmö som växte upp i ekonomiskt utsatta familjer. Motsvarande siffra i Göteborg var 17 procent. I Umeå rörde det sig endast om 7 procent.

Malmö är en segregerad stad som riskerar att slitas sönder av klyftorna. Men trots att orättvisorna slår alla, som vågar öppna ögonen, rakt i ansiktet verkar ingen politiker vilja föra upp denna tickande sociala bomb på dagordningen. Frågan är om ens skjutningarna och sprängningarna kommer kunna åstadkomma detta.

Istället för att satsa på att åtgärda trångboddhet genom högre bostadsproduktion, och rusta upp nedslitna bostadsområden, har alla partier i kommunfullmäktige låtit binda upp sig till exempelvis Malmö Live. Direkt eller indirekt. Det finns ett etablissemang där alla håller varandra om ryggen. Där ingår Socialdemokraterna, som styrt staden sedan 1994, men också V och MP samt allianspartierna och SD. Alla har de ett gemensamt ansvar för den väldiga misshushållningen av skattebetalarnas pengar där såväl bostäder som för- och grundskolor samt äldreomsorg har fått stå tillbaka för skrytprojekten.

Arbetarpartiets avsikt är att ställa upp i kommunvalet i Malmö 2018. Våra meriter består i att vi blivit invalda i Umeå kommunfullmäktige sju gånger sedan 1991. Detta är en bedrift för ett parti som inte sitter i riksdagen. Skälet är att vi alltid satt utbildning, vård, omsorg och kampen mot knarket före skrytprojekt – som Malmö Live eller Umeås motsvarigheter (kulturhuset Väven och ett överdådigt äventyrsbad på tillsammans uppåt en miljard). Effekterna av skrytprojekten är desamma här i Malmö som i Umeå. De slukar resurser som borde gå till exempelvis för- och grundskola. Och på båda orterna gynnas byggherrar, fastighetsspekulanter och hotellmagnater. Petter Stordalen finns både här och i Umeå!

Situationen i Malmö skriker efter ett alternativ som tar striden för kommunala basverksamheter, ökade satsningar på bostäderna och som bryter segregationen och den korrumperande politiska enigheten.


 

Malmö Live – stadens största felsatsning någonsin?

I början av juni i år invigdes Malmös senaste skrytbygge – konserthuset ”Malmö Live”. Malmö Live har kostat 1,3 miljarder, och kan på sikt komma att bli det kostsammaste skrytbygget någonsin i Malmö, även om Turning Torso var dyrare att bygga.

Historien bakom miljardbygget började år 2007. Ett antal ledande politiker, med dåvarande kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) i spetsen, fick en vision. Denna gick ut på att bygga en kombinerad konsert-, kongress- och hotellanläggning. Arkitektbyrån White tog fram ett förslag som skulle ha kostat nästan 200 miljoner att bygga.

Nya tillväxtmotorer?
Men de styrande i Malmö hade större planer än så. De hade sett ut en tomt vid vattnet, bara ett stenkast från Malmö Centralstation. Där skulle konsert-, hotell- och kongressanläggningen få ett ”fantastiskt läge” i närheten av kanalen. Redan i detta skede stod det mer eller mindre klart att den del av skrytprojektet som innehöll konserthuset var av underordnad betydelse. Det viktigaste syftet med Malmö Live bestod i att övertyga den norske hotellmagnaten Petter Stordalen om fördelarna med att satsa på kongress- och hotellverksamhet i kommunen.

Malmö hade drabbats hårt av nedläggningen av industrier under 80- och 90-talen. Och politikerna sökte nu med ljus och lykta efter nya ”tillväxtmotorer”. Hoppet stod, och står fortfarande, till att Malmö ska kunna utvecklas till en verklig metropol för kongress- och turistverksamhet. Tanken är att dessa verksamheter ska kunna skapa nya jobb i, och inkomster för, kommunen. Den närmast osannolika historien bakom Malmö Live måste ses mot denna bakgrund.

Politikerna hoppas att skrytprojektet, tillsammans med hotellmagnaten Petter Stordalen, ska kunna inleda en ny framgångsrik era i Malmös historia. Så vitt vi kan bedöma har dock det huvudsakliga resultatet, när kommuner i hela landet satsat väldiga summor på skrytprojekt, varit att stora summor pengar överförts från ”det offentliga” till det privata näringslivet i form av byggföretag och fastighetsspekulanter. Skrytprojekten kan aldrig kompensera för den urholkning av skatteintäkterna, och därmed basen för välfärdssamhället, som den pågående avindustrialiseringen av Sverige innebär. Mer om detta kan du läsa på sidan 10 i detta material.

Ljusskygga uppgörelser
Nu åter till Malmö Live. En tävling utlystes för bygget på den nya platsen vid vattnet. Och när det vinnande bidraget korades hade kostnaden för konserthuset tredubblats – från 200 miljoner till hela 600 miljoner. I detta läge var dock projektet fortfarande bara på ”visionsstadiet”. Byggjätten Skanska, som vunnit anbudstävlingen, fick nu ”komplettera” sitt förslag innan det skulle röstas igenom i kommunfullmäktige. Detta innebar att kostnaden för konserthuset ökade ännu en gång. Nu skulle kalaset gå lös på 906 miljoner! Men inte ens detta skulle visa sig vara tillräckligt.

Våren 2011 var hela projektet på väg att haverera. Kostnadskalkylerna sprack och kommunens tjänstemän fick order om att snygga till siffrorna. Här gällde det att vara kreativ. Detta innebar att de bl a skrev ned kostnaderna för underhåll till noll (0) kronor! Reepalus gäng lyckades även få Skanska att lova skjuta till 20 miljoner till driften under de första fem åren.

Och pengarna kom. Men i utbyte krävde Skanska att byggloven för hotelldelen ändrades till att omfatta tre höghus istället för två. Och Reepalu gick Skanska till mötes. Denna överenskommelse balanserande på randen till korruption. Men vad gjorde väl det – projektet kunde räddas!

Ständigt ökade kostnader
Kostnaderna fortsatte att öka under byggtiden. Bland de nya utgifterna fanns exempelvis ”lös teknik” för 48 miljoner. Någon hade kommit på att ett konserthus borde ha en ljudanläggning. Och dessutom strålkastare, kablar och tv-utrustning! Det dök också upp märkliga extrautgifter för kommunen av typen ”byggherre- och kreditivkostnader”. På detta sätt trissades slutnotan upp till nästan 1,3 miljarder – över sex gånger dyrare än den ursprungliga ”visionen”.

Det nya konserthuset innebär en fördyring av driftskostnaderna med cirka 90 miljoner per år jämfört med det gamla konserthuset. En stor del i detta beror på att hyran tredubblas, vilket kommunen går in och täcker upp med ett extra bidrag. Dessutom ska kommunen fortsätta att betala hyra för det gamla konserthusets lokaler ända fram till år 2017, trots att dessa kommer att stå i stort sett tomma. Och värre blir det.

Redan nästa år kan kommunen komma att tvingas skjuta till ytterligare pengar till Malmö Live. Budgeten visar nämligen redan nu på ett underskott på 18 miljoner för 2016! Och vem vet vilka ytterligare dolda kostnader som kommer att flyta upp till ytan när den redan friserade budgeten spricker.

De som blir lidande för dessa enorma kostnader blir personalen inom för- och grundskola, äldreomsorg och hemtjänst. Alla malmöbor kommer att drabbas av minskat underhåll av gator och fastigheter. Nödvändiga satsningar i de utanförskapsområden där drygt 70 000 malmöbor lever kommer att utebli. Eller krympas. Detta är priset för politikernas jakt på nya tillväxtmotorer – motorer som inte kommer att fungera.

Skrytprojekt – en metod att lägga beslag på skattemedel

Malmö kommun har invigt fyra stora arenor på bara sju år. Den senaste är Malmö Live. Miljoner i skattemedel rullar iväg även till de övriga skrytbyggena. Några exempel:

  • Malmö Arena. Arenan ägs av det privata företaget Parkfast AB. Kommunen betalar Parkfast AB fem miljoner om året, under tio års tid, för att arenan ska heta ”Malmö Arena”. Kommunen betalar ytterligare fem miljoner för att locka artister och evenemang till arenan. Samtidigt får Parkfast AB hyra marken som arenan står på för en symbolisk summa på tusen kronor om året – under 50 år!
  • Swedbank Stadion. Även ägaren till denna arena får hyra marken för en symbolisk tusenlapp om året – under hela 60 år. Kommunen beviljade dessutom fastighetsbolaget som äger arenan ett räntefritt lån på 145 miljoner. Även lånet löper på 60 år. Vidare har kommunen betalat för en väldig upprustning av vägar, planteringar och parkeringar runt om arenan.
  • Malmömässan. Bolaget som äger mässan får hyra marken som byggnaden står på för en – just det – tusenlapp om året. Detta under 50 år (vi anar ett mönster). Kommunen betalar dessutom 2,5 miljoner per år för att hyra Malmömässan men får endast nyttja lokalerna under tio dagar. Det blir en kvarts miljon om dagen.

Det framstår som osannolikt lätt att lägga beslag på skattemedel i Malmö. Allt som verkar krävas är en arena. Politikernas desperata försök att omvandla Malmö till en jätte inom turism- och konferensbranscherna – som de tror ska  utgöra kommunens nya tillväxtmotorer – gör det väldigt lätt för fastighetsspekulanter att tjäna pengar. Nästan kriminellt lätt.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed