4. Om industrin försvinner raseras grunden för skola, vård och arbetstillfällen

Sverige håller på att avindustrialiseras. Avindustrialiseringen sker genom kapitalexport till länder i Asien och de båda amerikanska världsdelarna, som Kina, Indien, Brasilien och USA.

Vad innebär kapitalexport? Enkelt uttryckt handlar det om hur stor del av ett lands sparande som investeras i det egna landet respektive som investeras utomlands. Om ett lands sparande uppgår till 20 procent av BNP, men enbart 15 procent av BNP investeras i hemlandet, betyder det att en summa motsvarande 5 procent av BNP investeras utomlands. Något förenklat är det detta som utgör kapitalexporten.

Vi har jämfört hur stor kapitalexporten varit i åtta framstående industriländer åren 2001-2010 – däribland Sverige, Finland, Japan, Tyskland och USA. Sverige var det land som hade högst kapitalexport av de jämförda länderna.

Efter att jobben försvunnit utomlands riskerar även företagens forskning och utveckling (FoU) att följa efter. På sikt underminerar detta hela ekonomin. Antalet jobb kommer att minska. Detsamma gäller de skatteinkomster som behövs för att kunna finansiera den offentliga sektorn som sjukvård och utbildning, men även universitetens grundforskning. Kapitalexport och avindustrialisering innebär alltså att Sverige utarmas på jobb, skatter och kunskaper. Det var Sveriges starka industri som under 1950-, 60- och 70-talen la grunden till dagens välfärdssamhälle. Om landet avindustrialiseras försvinner samtidigt grunden för välfärdssamhället.

Kapitalexporten försvårar, för att inte säga omöjliggör, också den nödvändiga omställningen till en grön industriell produktion. Sverige har unika förutsättningar att producera miljövänligare bränsle till den fordonspark på ca en miljard personbilar, lastbilar, bussar, grävmaskiner, m.m som finns runt om i världen. Det handlar om skogsråvara, framstående forskning när det gäller bl a syntetisk diesel samt kvalificerad arbetskraft. De stora och växande utsläppen av koldioxid skriker efter nya och mindre miljöfarliga drivmedel. Grön industriell produktion skulle kunna säkra stora delar av svensk industris framtid. Men om inte vinsterna investeras i Sverige kommer inte de nödvändiga och långsiktiga satsningar som krävs att vara möjliga. Istället kommer Sverige att fortsätta att avindustrialiseras och välfärden att undermineras.

Frågorna om vinster, investeringar och långsiktighet diskuterades inom hela fackföreningsrörelsen under 70-talet. Detta i samband med förslaget om löntagarfonder, kontrollerade av fackföreningarna, som antogs av LO-kongressen 1976 och som vid denna tid stöddes av Socialdemokraterna. Samma frågor är ännu mer aktuella idag. Tyvärr saknar dagens riksdagsparti både kunskaper och politiskt mod nog för att ställa dessa ödesfrågor på dagordningen.

Gamla och utlevade finansfamiljer som Wallenberg har visat sig vara fullständigt oförmögna att slå vakt om den nuvarande industrins styrka. De saknar också helt det långsiktiga tänkande som krävs för att förnya och stärka den svenska industrin inför framtiden. För att stoppa avindustrialiseringen, och göra de nödvändiga och långsiktiga investeringar som krävs inom svensk industri, krävs att löntagarna via fackföreningarna tar över kontrollen av vinster, investeringar och kapitalrörelser. Samtidigt måste ägandet av bankerna och olika nyckelföretag tas över av samhället. Arbetarpartiet anser att detta utgör en avgörande del i ett demokratiskt socialistiskt samhällsbygge.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed