5. Arbetskraftsinvandring och bemanningsföretag hotar kollektivavtal och arbetsrätt

Facklig kontroll krävs också över arbetskraftsinvandringen. För att komma förbi svenska kollektivavtal och arbetsrättsliga lagar importerar allt fler svenska företag idag arbetskraft från utlandet.

Kapitalexporten är en metod att komma förbi de svenska lönerna och arbetsmarknadslagstiftningen. Ägarna till storföretagen lägger ned industrierna i Sverige och bygger upp nya i Kina, Brasilien och så vidare. Detta för att det ekonomiska livets dirigenter ska kunna pressa ut så mycket som möjligt ur varje investerad krona. Dels genom den långt billigare arbetskraften i nämnda länder. Dels genom en i praktiken icke-existerande miljölagstiftning.

Vissa verksamheter kan dock inte flytta utomlands. Till dessa hör idag bygg- och transportindustrierna (och i morgon skogs- och gruv). För att komma förbi svenska kollektivavtal och arbetsmarknadslagar importerar istället allt fler företag arbetskraft från utlandet. Sveriges anslutning till EU, liksom andra förändringar i lagstiftningen, innebär att det idag (i praktiken) råder fri arbetskraftsinvandring. Den fria arbetskraftsinvandringen är en annan väg att komma förbi svenska kollektivavtal och arbetsmarknadslagar.

Hyckleriet hos riksdagspartierna är enormt. Moderaterna säger sig vilja behålla ”den svenska modellen” på arbetsmarknaden. Socialdemokraterna med Löfven i spetsen presenterade i slutet av 2013 ”tio ordningsregler” för arbetsmarknaden. Men både Allianen och Socialdemokraterna saknar varje ambition att försvara de svenska löntagarnas rättigheter. Så länge Sverige är med i EU finns det ingen möjlighet att stoppa den fria arbetskraftsinvandring, som bland annat via bemanningsföretag, håller på att underminera kollektivavtal och arbetsrätt. En av EU:s fyra fundament utgörs just av den fria rörligheten för arbetskraft. Och partierna i Reinfelds tidigare regering, samt S+MP+V, har alla till och med röstat för att skriva in det svenska medlemskapet i EU i grundlagen. Detta betyder att de även skrivit under på den fria rörligheten.

Vi repeterar: Den fria rörligheten för arbetskraften underminerar, tillsammans med kapitalexporten, vad svenska löntagare har uppnått de senaste hundra åren genom facklig och politisk kamp. Jobbare som arbetar enligt svenska regler inom exempelvis transport och byggnads slås ut från arbetsmarknaden. De som tar över jobben tvingas, väldigt ofta av bemanningsföretag, att arbeta under slavliknande villkor. Detta reser frågan om det svenska medlemskapet i EU. Vi återkommer till denna fråga.

Den andra metoden att slå vakt om löntagarnas rättigheter är att kämpa för gränsöverskridande kollektivavtal. Detta är idag väldigt främmande för fackföreningarna. Liksom kamp för medlemmarnas rättigheter överhuvudtaget. Men det innebär inte att vi ske ge upp facket. Politiska strömningar som Arbetarpartiet måste, tillsammans med andra fackliga aktivister, göra allt som är möjligt för att facket ska försvara sina medlemmars rättigheter. I denna kamp ingår att facket (inte företagen) måste ha kontrollen över arbetskraftsinvandringen. Vi måste också kämpa för att facket driver igenom gränsöverskridande kollektivavtal.

Det är orimligt att exempelvis volvoarbetare i Sverige, Belgien, Ryssland, USA, Brasilien, Sydafrika, Australien och ytterligare nio änder ser varandra som fiender. Alla anställda i Volvo, för att nu använda detta företag som exempel, måste stötta varandra i kampen för bättre löner och arbetsvillkor. Ett gemensamt avtal, bara för alla inom volvokoncernen, skulle innebära början på ett internationellt kollektivavtal. Och en internationell facklig rörelse.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed