Arbetarpartiet kräver en oberoende utredning av reskulturen inom samhällsbyggnadskontoret

Först en liten tillbakablick. I december avslöjade lokala media att IT-avdelningen inom Umeå kommun levt i ”sus & dus” under några år. Kommunens skattebetalare har bland annat fått bekosta stadsturer i Dublin, skotersafari och en konsert med Roger Pontare – resor där kunskapsinhämtandet lyser med sin frånvaro.

Den totala kostnaden för endast fem av resorna uppgick till 1 142 405 kronor. I en kommun med en budget på cirka 7 miljarder kronor kan detta tyckas vara en piss i Mississippi. Men när varje sudd i skolan ska användas tills inget finns kvar av det, och när inkontinensskydden ska vändas inom äldreomsorgen (där personaltätheten nu är ungefär två tredjedelar av vad den var för drygt 20 år sedan), så är det en käftsmäll mot brukare, elever och personal inom dessa minst sagt eftersatta verksamheter.

Vid en interpellationsdebatt på kommunfullmäktigemötet i december så lovade tekniska nämndens ordförande att en ”genomlysning av de uppmärksammade resorna och aktiviteterna” skulle påbörjas. Arbetarpartiet anser att det är ett välkommet initiativ. Men säg den bägare som inte har smolk i sig…

Endast två dagar efter kommunfullmäktigemötet avslöjade lokala media att genomlysningen skulle utföras av samhällsbyggnadsdirektören – som sannolikt själv deltagit i beslutet om flera av resorna. Statsvetaren Magnus Blomgren sa till media att ”Det är ett självklart jävsförhållande, man utreder ju sitt eget agerande. Det är ju inte ens jäv, det är beyond jäv”, och menade att utredningen istället borde genomföras av kommunrevisorerna. Vi instämmer till fullo.

Den 12 januari kom dock beskedet att kommunrevisorerna inte ska utreda samhällsbyggnadskontorets resande och konferenser, utan enbart de generella riktlinjer för resande som finns i kommunen. Att dessa riktlinjer ses över är givetvis välkommet, men faktum kvarstår; det frikostiga nöjesresandet, på skattebetalarnas bekostnad, ska utredas av chefen inom den verksamhet där konstigheterna förekommit. Det är som att en polis som anmäls för övervåld själv ska utreda anmälan! En absurditet!

Med anledning av detta tog vi upp ännu en interpellation på kommunfullmäktiges möte den 30 januari, där frågan vi ställde var ”kommer en oberoende utredning av samhällsbyggnadskontorets resande att genomföras?”. Enligt kommunrevisorerna finns inga planer på en sådan utredning. Något som revisorerna redovisat i Västerbottens-Kuriren (13 jan).

Men nu till vår förvåning: Kommunalrådet Hans Lindberg (S) hävdade på fullmäktigemötet, med en envishet, att den oberoende utredning vi efterlyser redan är genomförd!

En absurd situation uppstår. Det är naturligtvis fullt möjligt, rent logiskt, att både kommunrevisorerna och Hans Lindberg har fel. Vad som är en orimlighet är att båda skulle ha rätt, eftersom kommunrevisorernas budskap och Hans Lindbergs svar är varandras motsatser. Det finns vissa som hävdar att det finns flera olika verkligheter. Vi i Arbetarpartiet hör inte till dessa. Vi anser att vi lever i en (1) verklighet. Och i den verkligheten kan inte revisorerna både ha granskat Samhällsbyggnadskontoret och inte ha granskat Samhällsbyggnadskontoret.

Under interpellationsdebatten kom inget svar på huruvida en sådan ska göras eller ej! Ingen kunde förklara varför Hans Lindberg säger en sak och kommunrevisorerna en annan. Men en sak vet jag: personal inom skola och äldreomsorg, som tvingas vända på varje krona, vill veta om kommunens regelverk tillåter detta slöseri eller inte. Och om ”förbrytelser” mot regelverket skett: vad blir påföljden för de ansvariga?

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed