Den akuta krisen för välfärden – och valet av nya långsiktiga tillväxtmotorer

Umeå kommun har en stark ekonomi – men en svag och ansvarslös ledning

I april skrev Västerbottens-Kuriren att Umeå kommun står inför ett stålbad. De närmaste åren kommer att präglas av väldiga nedskärningar. Detta sänder signaler till kommunens alla anställda – men också till alla elever, vårdtagare och anhöriga – om att det står hårda tider för dörren. Mycket hårda. Alla, inom exempelvis äldreomsorg och skola, som hoppats på högre grundbemanning, mindre grupper och klasser inom för- och grundskolan kan glömma sina förhoppningar. Så lyder signalerna. Enligt våra uppgifter handlar det om nedskärningar på nära 300 miljoner kr, bara för år 2015. Fram till år 2022/23 handlar det om betydligt större belopp. Hur har denna situation kunnat uppstå? Och vad som är viktigare: hur ska nedskärningarna undvikas och istället ersättas med satsningar på mer personal – vilket är möjligt!

Det är Arbetarpartiets ambition att besvara dessa frågor i den berättelse om Umeå som detta valmanifest (eller handlingsprogram) utgör. Det är också vår förhoppning att du som läser detta ska bli arg över hur illa makthavarna behandlar sina anställda. Men vi vill även att du ska känna optimism och kampvilja. För de väldiga nedskärningarna kan undvikas. Och en ökad satsning på personalen är möjlig. Men då måste vi göra ett val. Detta innebär att vi måste välja att prioritera mer personal, inom skola, äldreomsorg och andra basverksamheter. Detta innebär också att vi måste välja bort främst skrytprojekt, men också politikerförmåner och olika byråkratiska utgifter.
Valet är ditt – söndagen den 14 september.

Låt oss börja med att säga att Umeå kommun står inför två typer av ”problem”. Dessa påverkar varandra. Det första problemet handlar som antytts om att klara kostnaden för att ta hand om ökningen av skolelever och äldre. Detta kan vi kalla den akuta krisen för välfärden. Denna kris kommer att utspela sig under år 2015 och drygt fem år framåt.

Det andra problemet handlar om valet av nya långsiktiga tillväxtmotorer. Umeå måste nämligen hitta sådana. Annars riskerar kommunen på sikt att drabbas av den nedåtgående spiral som kännetecknar nästan hela norra Sverige. Under cirka ett halvt århundrade har Norrland präglats av industridöd och därmed förlorade arbetstillfällen, vilket följts av nedskuren offentlig sektor med ytterligare förlust av jobb. Detta har lett till en minskad befolkning som i sin tur inneburit nedlagda butiker och, värst av allt, stängda skolor. När ungdomarna tvingas flytta, först för att plugga och sedan för att hitta jobb, då är det nästan omöjligt att vända trenden. Då dör bygden ut. Detta är den fruktade nedåtgående spiralen.

Umeå har utgjort undantaget.
Under samma halvsekel som den nedåtgående spiralen präglat norra Sverige har Umeå präglats av en uppåtgående spiral. Denna har byggt på de stegvisa utbyggnaderna av regionsjukhuset Nus och Umeås universitet samt alla positiva följdeffekter som detta medfört. Privata företag etablerar sig hellre i en stad med växande befolkning än på en ort som håller på att dö. Ikea utgör ett exempel. Men Umeås framgångssaga kan ta slut snabbare än vad många tror. Kommunen kan nämligen inte fortsätta att växa samtidigt som resten av länet och större delen av Norrland tynar bort. De ursprungliga ”tillväxtmotorerna” Nus och universiteten har i stort nått gränsen för vad de kan bidra med (med dagens metoder). Samtidigt sviktar andra delar av offentliga sektorn. De båda regementena K4 och I20 är borta. En annan gigant sviktar också. Monteringen på Volvo Lastvagnar, den mest arbetskraftsintensiva delen av fabriken, försvinner snart från Umeå. I värsta fall kan detta utgöra inledningen på en avveckling av hela Volvofabriken. Detta skulle i sin tur drabba en rad underleverantörer och få förödande konsekvenser för Umeå.

För att inte den halvsekellånga uppåtgående spiralen ska vändas till en nedåtgående, måste kommunen därför utveckla nya långsiktiga ”tillväxtmotorer”.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed