Dessa grönområden måste bevaras

Denna text utgör urprungligen ett avsnitt ur Arbetarpartiets Alternativbudget för Umeå kommun år 2014, och skrevs i oktober 2013. 

4. Miljö: stadsplanering, luft- och vattenkvalitet

Den största omvandlingen sedan branden.
Umeå kommer, sett under en period på femton år, att förändras mer radikalt än någonsin sedan branden 1888! Drivkraften bakom den våldsamma stadsomvandlingen är inflytandet från de kapitalstarka bygg- och fastighetsintressena vars tydligaste, om långtifrån enda, representant utgörs av Balticgruppen. Dessa har dessutom backats upp av de båda politiska huvudblocken.

Den omvandling som skett av centrala Umeå innebär dessutom att den dåliga kvaliteten på luften har försämrats ytterligare. Omvandlingen innebär att de mångåriga brotten mot miljölagarna kommer att fortsätta under överskådlig tid. Och nu stundar nästa strid – den om grönområdena. Striden berör bland annat den unika rekreations- och kulturmiljön nedströms Backenkyrkan samt Nydalasjön.

Miljöbrotten
Det första inslaget handlar om den provocerande nonchalans som de båda politiska huvudalternativen – Socialdemokraterna tillsammans med sitt stödparti (V) samt den moderatledda alliansen – har visat mot de lagstadgade miljökvalitetsnormerna (MKN). Dessa politiska makthavare har, under årtionden, medvetet blundat för att deras beslut har utsatt umebornas hälsa för ökade risker. Sedan 2006 bryter de, också medvetet, mot miljölagarna i form av MKN (miljökvalitetsnormerna). Tidigare har lagbrottet handlat om koncentrationen av kvävedioxid i luften. Numera handlar lagbrottet även om koncentrationen av partiklar. Konsekvenserna är bland annat att Umeborna drabbas av fler hjärt- och kärlsjukdomar än vad som skulle vara fallet om makthavarna följde miljölagarna. Och det värsta är att den stadsplanering som de båda huvudblockens makthavare driver igenom kommer att försämra luften ytterligare. Och därmed umebornas hälsa.

Förtätningen av centrala Umeå blev en brutalisering
Det andra inslaget som vi vänder oss emot är den totalt förändrade stadsbilden. Branden 1888 gjorde Umeå plattare. Den nya stadsbilden uttrycker en vilja att skapa ett Mikro-Manhattan (MM). Denna förändring genomdrivs med en skrämmande hastighet. Kommunens ledning har inte haft någon vilja att förankra detta kontra-revolutionära dråpslag mot centrums karaktär av småstad. Även för oss i Arbetarpartiet, som haft fördelen att sitta i kommunfullmäktige, har det varit svårt att få ett grepp om omfattningen av förändringen. Vi har inte räckt till för att formulera ett eget alternativ i form av en ”förtätning” med mänskligt ansikte. En förtätning, där fler människor bor i Umeås centrala delar, har fördelar. Underlaget ökar både för närservicebutiker och kollektivtrafik. Detta är viktiga frågor för oss. Men förtätningen skulle ha skett utan att det blev fritt fram att bygga hur stora och höga och många huskomplex som helst. Förtätningen skulle också ha skett i en takt som gjort det möjligt att bromsa utvecklingen – om trivseln i centrum hotade försvinna. Men så har inte varit fallet. Makthavarna har fört något som kan liknas vid ett blixtkrig mot centrala Umeås låga profil. Detta enligt mottot: ”det som är byggt är byggt – så bygg fort som fan!”

Begreppet ”förtätning” har använts för att radera ut centrala Umeås karaktär av småstad. Det nya centrum kommer bokstavligen att ställa oss umebor i skugga och hos många skapa känslan av att pressas mot marken. Arbetarpartiet har stretat emot. Vi har delat ut informationsskrifter, genomfört symboliska folkomröstningar på torgen och tagit upp striden via debatter i media och på fullmäktige. Detta har bidragit till att stoppa ett planerat badhus på kajen och ett fem kvarter långt (ursäkta) vansinnesprojekt till p-garage under Rådhusesplanaden. Men vi har inte lyckats stoppa den våldsamma omvandlingen av stadsmiljön kring Rådhustorget. Denna stadsmiljö kommer i framtiden att domineras av kolosser – i form av höga bostadshus, höga hotell och stora köpcentra. Balticgruppens hotell ovanpå kulturhuset på kajen, tvillingtornen vid Thulehuset intill älven och höghuset vid Vasaplan utgör tre av många exempel. Kraften från byggkapitalet, uppbackade av de båda politiska huvudblocken, har varit för stark. Detta är ett av Arbetarpartiets nederlag. Men vi har lärt oss en del. Nu står vi umebor inför ytterligare en strid.

Grönområden måste fredas från byggande.
Nästa strid uppstår nu då byggkapitalet, återigen uppbackade av Socialdemokraterna tillsammans med sitt stödparti (V) samt den moderatledda Alliansen, vill exploatera stadens grönområden. Återigen försöker denna oheliga allians av ekonomiska och politiska makthavare gömma sig bakom begreppet ”förtätning”. Men efter centrummassakern är begreppet ett oanständigt, genomskinligt, fikonlöv. Striden om grönområdena inleddes genom antagandet av kommunens bostadsförsörjningsprogram. Som enda parti motsatte sig Arbetarpartiet beslutet att bygga bostäder på följande grönområden:

  • Nydala sjöstad: ett ekologiskt viktigt område mellan Nydalasjön och E4:an totalt 500 bostäder, ett ansvarslöst ingrepp i miljön som riskerar att skada sjön,
  • Brinken: en smal grön remsa nedanför bebyggelsen söder om Storgatan, stör friden på Strandpromenaden, totalt endast 100 bostäder, en ny gräddhylla,
  • Fridhemsskogen (Berghem), återigen en liten länk i ett grönt stråk som planeras försvinna, ytterligare en gräddhylla där en spännande skog offras för folk med pengar, totalt 100 bostäder,
  • Lundåkern: ett oförlåtligt ingrepp i den enda större parkmiljön i Umeås mer centrala delar sedan Gammliaskogen offrats för att tillgodose idrottens behov, en del av grönområdet nedströms Backenkyrkan som idag sträcker sig efter Umeälvens norra sida till småbåtshamnen mitt emot Bölesholmarna, området utgör dessutom en del av en unik kulturmiljö som med på alla sätt måste fredas, beläget söder om pärlan Tvärån, totalt 150 bostäder,
  • Mården, i folkmun ”Rosendalsparken” nedanför Östra Gymnasiet, ett historiskt område där kärnan till Björklöven lärde sig att åka skridskor och spela ishockey, ett litet parkområde som alltid fungerat som en lunga, totalt 150 bostäder,
  • Kungsgården: belägen nära den enda större parkmiljön i Umeås mer centrala delar, flerbostadshus som med sina totalt 70 lägenheter riskerar att störa den unika kulturmiljön nedströms Backenkyrkan som på alla sätt måste fredas.

Kommentar I:

Arbetarpartiet anser att Umeå kommun ska besluta om en långsiktig plan för vilka grönområden som ska fredas – och för vilka som ska exploateras. Detta för att säkra stads- och kulturmiljön samt kvaliteten på luften. En långsiktig, och hos umeborna väl förankrad, plan hade behövts för centrala Umeås omvandling. Men också för att visa de kapitalstarka bygg- och fastighets-intressena vilka spelregler som gäller under överskådlig framtid. Men en sådan saknades. Nu vill vi istället att en sådan långsiktig plan upprättas för grönområdena. Arbetarpartiet vill basera planen på två ”gröna stråk” samt på en rad gröna lungor. Dessa stråk och ”lungor” ska undantas för exploatering under överskådlig framtid. Nedan presenterar vi våra synpunkter:

Grönt stråk, del ett: från Backens Kyrka, ned mot centrum till småbåtshamnen, finns Umeås mest uppskattade miljö-, kultur och utflyktsområden. Det här är Umeås ursprungliga geografiska placering. Området är idag ett stadsnära odlingslandskap nära älven. Hela miljön är en oas, med Backens kyrka från 1500 talet som ankare och besöksmål, vilket bidrar med en mycket särpräglad kulturmiljö. Tusentals umeåbor färdas på cykel genom området och stannar för en picknick vid älven.

Grönt stråk, del två: från Hamrinsberget till grönområdet mellan Östra Gymnasiet och Berghem, via Fridhemsskogen till vad som återstår av Gammliaskogen.

Nydalasjön utgör den viktigaste lungan. Men sjön håller nu på att omgärdas av för många bostadsområden. Nydala Sjöstad innebär att sjön hotas, både miljömässigt och vad gäller den avskildhet som utgör ett kännetecken på ett rekreationsområde.

Kommentar II:
När det gäller luften i centrala Umeå är denna farlig att andas – speciellt en kall vinterdag. Därför måste åtgärder vidtas, nu, som i genast. En åtgärd utgörs av samordnade varutransporter. Denna satsning har visat sig vara utomordentlig, både billig och effektiv, i en rad städer. Men i Umeå finns det ett aggressivt motstånd mot metoden. Stora matvarukedjor vill uppenbarligen köra omkring med halvtomma lastbilar istället för att samarbeta genom just ”samordnade varutransporter”. Det som fungerat i en rad andra städer borde fungera även i Umeå.

Men för att slå vakt om luften i centrala Umeå måste också beslutet att bygga Äventyrsbadet på Mimerskolans fotbollsplan intill ÖK rivas upp. Dels för att bygget är alldeles för dyrt. Dels för att alla de besökare som krävs för att badet ska bära sig ekonomiskt kommer att orsaka vad länsstyrelsen kallar för en ”trafikinfarkt”. Det ökade antalet fordon, samt de köer som emotses, riskerar att öka utsläppen av kvävedioxid ännu mer. Efter en tid kommer detta att leda till krav på nya investeringar för en kostsam trafiklösning. Detta innebär att det som redan idag är en väldig ekonomisk felsatsning kommer att bli en ännu större belastning. Både ekonomiskt och miljömässigt. Äventyrsbadet kan förläggas till Nolia, Nydala eller byggas på den plats där dagens badhus ligger. Alla platser är bättre än det som nu föreslås: Mitt inne i stan.

Den största ekonomiska felsatsningen utgörs dock av bygget av Kulturhuset Väven på kajen. Det kommer inte bara att bli en oerhörd ekonomisk börda för Umeå kommun. Schabraket för 910 miljoner kommer dessutom att ställa till det i stadsplaneringen. Idag, då stadsbiblioteket befinner sig i lokalerna intill Vasaplan, är detta inte bara billigt. Det innebär dessutom att det går att åka med kollektivtrafiken ända fram till Stadsbibliotekets ingång. Detta gäller även för föräldrar med barn som ska besöka stadsbiblioteket, och för folk med kryckor, rullatorer ock för de som kommer i rullstol. Det talas om att dra om busslinjerna för att få stadsplaneringen (i form av gående) att flyta, och för att få umeborna att besöka biblioteket på kajen. Men detta innebär att centrum  spricker upp och vi får ett försvagat centrum vid Vasaplan och ett ytterligare halvdant centrum nere vid kajen. Detta kommer att försämra miljön. Och efter ett tag att leda till ytterligare krav på nya trafiklösningar. Bygget av Kult.huset Väven kommer att bli ett misslyckande sett ur stadsplanesynpunkt. Dessutom.

När det gäller vattnet i Nydalasjön så utgör alltså denna, och skogsområdet runt omkring, ett av Umeås viktigaste framtida rekreationsområden. Men Nydalasjön hotas av algblomning. Konsekvenserna av algblomning kan bli väldigt svåra. Det handlar inte bara om att sjön blir ”ful” att titta på. Algblom-ning innebär att det bildas toxiner (gifter). Hundar som badat i sådant vatten har dött. Även människor har kan drabbas och det svårt. Det kan handla om feber, men också om påverkan på lever, njurar och muskulatur. Fisken från sjöar som drabbats av algblomning kan vara giftig. Och Nydalasjön befinner sig i riskzonen.

Arbetarpartiet ser det, liksom tidigare, som sin plikt att slå vakt om detta viktiga rekreationsområde. För oss handlar det främst om två åtgärder:

a) det måste byggas en reningsanläggning i sjöns norra ände för att stoppa nedsmutsat ytvatten från de stora gräsytorna från att rinna ned i sjön,

b) det går inte att slå vakt om sjöns välmående och samtidigt säga ja till bygget av Nydala sjöstad. Detta område kommer, fullt utbyggt, att innehålla 500 bostäder, långt fler människor samt en rad bilar. Detta ska läggas ovanpå effekterna från att Kolbäcksleden har byggts om till en fyrfilig motorväg. För att vara trovärdig, när det gäller att skydda Nydalasjön, måste man säga nej till bygget av Nydala sjöstad.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed