Det krävs ett trendbrott inom landstinget – där personalen sätts först

huvudentre

Söndagen den 14 september i år hålls det val till Västerbottens läns landsting. För de flesta som arbetar vid Norrlands Universitetssjukhus (NUS) samt länets vårdcentraler och sjukstugor är detta val, tillsammans med valet till Umeå kommunfullmäktige, extra viktigt. Dessa båda val berör nämligen vardagslivet för oändligt många – både som löntagare, patienter och anhöriga. Vi i Arbetarpartiet ställer upp både i landstingsvalet och i valet till Umeå kommunfullmäktige. Här nedan ser du våra tre förstanamn på landstingslistan.

Landstingsvalet handlar om jobben
För alla som jobbar inom landstinget handlar valet främst om jobbet. Men för alla – oavsett om man jobbar på NUS, på Volvo Lastvagnar eller McDonald’s – betyder valen till landsting och kommun även en rad andra saker. Alla blir vi sjuka och slutligen blir vi också gamla. Många av oss har barn. Och alla har vi (eller har haft) föräldrar. Det är därför som valen till landstinget och Umeå kommun betyder så mycket för våra vardagsliv.

En turbulent period för landstinget
När det gäller landstinget har mandatperioden 2010-2014 varit en mycket turbulent tid, med exempelvis en folkomröstning. Viljeinriktningen hos de som röstade var ett mycket tydligt Ja till att bevara akutvårdsplatserna i Dorotea och ambulansen i Åsele. Men den politiska majoritetens (S + MP) tolkning av samma viljeinriktning har varit mindre klar.

Anledningen till att vi i Arbetarpartiet ställer upp i landstingsvalet är desto mera klar. Vårt syfte är att åstadkomma ett trendbrott inom lanstinget i Västerbotten. Trendbrottet måste börja med att öka personaltätheten. En ökad personaltäthet kommer att gynna alla: de anställda, patienterna och deras anhöriga.

Arbetarpartiet har suttit i landstingsfullmäktige en gång tidigare. Det var under perioden 1994-1998. Det vi gjorde då, och det vi har siktet inställt på nu, är att göra en rad satsningar på personalen. På dessa sidor sammanfattar vi i korthet det politiska program som vi planerar att driva i landstinget under mandatperioden 2015-2018.

Men först lite historia. Eftersom vi har suttit i landstingsfullmäktige tidigare har vi naturligtvis hållit koll på den långsiktiga utvecklingen. Vi kan berätta följande: Om man lägger samman antalet läkare, sjuksköterskor, undersköterskor/biträden samt övrig personal har minskningen av antalet anställda inom Västerbottens läns landsting, under åren 1992-2013 varit nästan osannolikt stor.

Titta på följande minitabell:
År
Antal anställda
1992 13 748
2005 9 801
2013 9 766
Summa 1992-2013
– 3 982

Vårt handlingsprogram

■ Ökad personaltäthet: Tabellen ovan visar att personaltätheten har minskat sedan 1990-talet. Minst 3 000 årsarbeten har försvunnit! Det går inte att återställa alla dessa jobb i ett enda slag. Däremot går det att åstadkomma ett trendbrott under mandatperioden. Vi vill påbörja en ökning av antalet anställda istället för att fortsätta trenden att minska antalet jobb.

■ Radikalt förbättrad OB-ersättning genom att införa samma system som används inom delar av den privata sektorn. Detta betyder att OB:n kopplas till löneutvecklingen, att OB-ersättningen blir 50 procent på helger och att storhelgsersättningen höjs till 100 procent av lönen.

■ Erbjud ungdomar en undersköterskeutbildning med lön och garanterat jobb.

■ Erbjud alla undersköterskor som vill en sjuksköterskeutbildning
– med bibehållen usk-lön under utbildningen. Detta skulle inte lösa alla problemen med semestervikarierna – men det skulle vara ett steg åt rätt håll. Ett trendbrott.

■ Höjda löner. Lönefrågan är självklart viktig – men också känslig. Undersköterskor och sjuksköterskor har inte alltid kunnat samordna sina lönekrav. Vi ställer oss bakom sjuksköterskestudenternas krav på 25 000 kronor i ingångslön. Vi ser det som att denna grupp går i spetsen för ett sedan länge uppdämt behov av lönelyft för alla yrkesgrupper. Vi uppfattar studenternas krav som en möjlighet att åstadkomma en allmän lönehöjning. Både för andra sjuksköterskor, med många år inom yrket, för alla undersköterskor samt för övriga lågavlönade grupper.

FrankP3

Frank Pettersson

sjuksköterska och förstanamn på Arbetarpartiets valsedel i landstingsvalet i Västerbotten

– På sikt är situationen för personalen ohållbar. Många sjuksköterskor har inte tid att ta fika och får sin lunch sent eller inte alls.
– Många sjuksköterskor får också veta först i april eller maj när man får semester. Vissa tvingas ta augustisemester mot sin vilja.
– Överbeläggningarna innebär sämre vård. Ibland vet inte ens läkarna om patienter existerar. Hygienen blir bristfällig. Fler tvingas ligga på 4-sal eller i korridor.
– Allt oftare skickas patienter hem för tidigt – bara för att bereda plats för nästa.
– Stressen ökar, arbetstyngden blir högre då det bara är de sjukaste patienterna som ligger kvar och det finns ingen ork över till initiativ.
– Situationen kan bara lösas med fler anställda!

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed