Facket måste kontrollera kapitalströmmar och arbetskraftsinvandring

svenska_hamnarbetarförbundet_web-1220x915

I detta Tema klargör vi varför Alliansen och företagarna ser frågan om att riva upp de lagar och avtal som reglerar löner och övriga villkor på den svenska arbetsmarknaden som den viktigaste. Det handlar om att få total kontroll över arbetsplatsen och krossa arbetarnas traditioner av att strejka för att tvinga igenom förbättringar mot arbetsgivarnas vilja.

Den väldiga kapitalexporten från Sverige utgjorde ett första slag – mot industriarbetarna. Då kapitalet flyttar utomlands, då flyttar även industrijobben. Svenska storföretag har ökat antalet anställda med 400 000 under en tjugoårsperiod fram till år 2011. Men ökningen skedde bl a i Asien och i Latinamerika – inte i Sverige. Här hemma har industrijobben minskat dramatiskt. Detta trots företagens enorma vinster. Bara de 75 viktigaste företagen på Stockholmsbörsen gjorde 327 miljarder i vinst ifjol. Men pengarna går inte till investeringar för att säkra jobben i Sverige.

Nästan 60 procent av vinsten beräknas gå till aktieägarna. Sedan investeras det alldeles för lite i Sverige. Då industrin försvinner, försvinner även jobben och skatteinkomster som tidigare bidragit till att finansiera offentliga sektorn. Enligt SCB minskade antalet arbetstillfällen inom tillverkning och utvinning med 75 000 mellan åren 2008-2012.

Bemanningsföretagen innebar ett andra slag. Den arbetsgivare som använder sig av ett bemanningsföretag inträder inte i ett arbetsgivarförhållande mot de anställda, med det ansvar som detta innebär. Då industriföretaget Volvo använder sig av bemanningsföretaget Lernia för att skaffa fram arbetare köper Volvo enbart en tjänst. Om arbetsbrist skulle uppstå gäller inte vanliga uppsägningsregler. De arbetare som utför arbete åt Volvo har nämligen inget anställningsförhållande med Volvo, utan bara med bemanningsföretaget Lernia. Och bemanningsföretaget utför inget eget arbete – det förmedlar ”bara” arbetskraft. Därför kan inte de anställda kräva att uppsägningsreglerna ska följas av bemanningsföretag (som Lernia).

Löntagarnas brist på rättigheter gäller även i andra sammanhang än vid uppsägning. Rätten till medbestämmande (MBL) vid större förändringar försvinner; om en konflikt uppstår på arbetsplatsen gäller inte anställningsskyddet (LAS), osv. Genom systemet med bemanningsföretag kan ett industriföretag som Volvo slippa det regelsystem som gällt på svensk arbetsmarknad sedan 1970-talet.

Löntagarnas rättigheter försvinner genom arbetsfördelningen mellan det producerande företaget och bemanningsföretaget, som fungerar som en arbetsförmedling (utan egen produktion). Bemanningsföretagen ändrar styrkeförhållandena till löntagarnas nackdel. De anställda kastas över 50 år tillbaka i tiden.

Inom EU råder idag i praktiken fri arbetskraftsinvandring. Byggnadsarbetare som arbetar åt en firma, exempelvis från Polen, gör detta till långt lägre löner och sämre villkor än vad svenska kollektivavtal och arbetsrättsliga regler föreskriver. Detsamma gäller för lastbilschaufförer anställda av ett bulgariskt företag som bedriver verksamhet i Sverige. Systemet slår ut byggjobbare och lastbilschaufförer som arbetar efter svenska kollektivavtal. Ofta går det till så att en svensk huvudentreprenör (företag) inom byggbranschen åtar sig ett uppdrag. Sedan hyr den svenska huvudentreprenören in underentreprenörer från andra länder. Arbetare från Polen och Bulgarien (eller andra länder) tvingas ofta leva under slavliknande förhållanden.

Även när det gäller den utomeuropeiska arbetskraftsinvandringen har företagens positioner stärkts kraftigt. Tidigare fick ett företag enbart anställa utländsk arbetskraft, exempelvis från Filippinerna, om det rådde brist på personal inom en viss bransch. Även om det formella beslutet togs av Arbetsförmedlingen så hade facket i praktiken makt att lägga in sitt veto mot att arbetsgivaren tog in arbetskraft hur som helst. Idag är det i praktiken arbetsgivaren som bestämmer. Det enda som krävs är ett jobberbjudande med löner och övriga villkor som motsvarar kollektivavtal eller praxis inom respektive yrke. Men kryphålen är många. Fackligt oorganiserad arbetskraft från Asien befinner sig i ett väldigt underläge. Detta innebär ett fjärde slag.

Alla metoderna har samma syfte
Företagen kringgår de kollektivavtal och arbetsrättsliga regler som ska gälla på svensk arbetsmarknad. Detta oavsett om det är ett tillverkningsföretag som förlägger produktionen i Kina eller Brasilien, eller ett företag inom bygg- eller transportbranschen som anställer utländska jobbare som utför arbete i Sverige till löner under svenska avtal.

Företagens kontroll av arbetskraftsinvandringen leder till ett dubbelt problem. De som jobbar efter svenska kollektivavtal och lagar blir arbetslösa. Den utländska, ej fackligt anslutna, arbetskraften tvingas ofta arbeta under slavliknande förhållanden.

Facket måste ta strid för att försvara arbetstillfällen, kollektivavtal och arbetsrätt. Allt detta håller nämligen på att tas ifrån oss.

Kort handlingsprogram

■ Facket måste ta kontrollen över kapitalströmmarna. Knegarna måste kunna styra investeringarna så att dessa sker i Sverige. Detta för att trygga jobben – jobb som utförs i enlighet med svenska kollektivavtal och arbetsmarknadslagar.

■ Facket måste ta kontrollen över arbetskraftsinvandringen. De regler som gällde fram till 2008, då facket i praktiken kunde säga nej till arbetskraftsinvandring i de branscher där det rådde arbetslöshet, måste återinföras.

■ Facket har en skyldighet att organisera utländska arbetare i Sverige. Dels för att dessa inte ska utnyttjas. Dels för att arbetare som följer kollektivavtalen inte ska göras arbetslösa. Detta kräver att facket överger sin ”offerroll” och tar strid för tidigare vunna rättigheter samt för att organisera nya medlemmar från andra länder.

För en solidarisk flyktingpolitik

Samtidigt som det råder fri arbetskraftsinvandring inom EU så har EU i praktiken byggt upp en mur mot människor som flyr från olika krigshärdar. År 1999 infördes Amsterdamfördraget, som å ena sidan syftar till att avskaffa gränserna mellan EU-länderna. Å andra sidan ska fördraget leda till en ”effektiv övervakning” av EU mot invandring via EU:s yttre gränser.

Ett exempel på denna ”effektiva övervakning” var Khadaffis Libyen. Så sent som år 2010 fick Khadaffi löfte om 50 miljoner euro från EU för att begränsa flyktingströmmarna. Khadaffi hade även, med EU:s goda minne, inrättat 15 flyktingläger med 60 000 flyktingar – i praktiken ett eget gulag.

Sverige måste slå vakt om en solidarisk flyktingpolitik.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed