Kulturdriven tillväxt – eller grön industriproduktion

utopia
■ Kulturdriven tillväxt innebär en omfördelning från kommunen till fastighetsspekulanter
Som vi ska se hänger den akuta krisen för välfärden, och valet av nya långsiktiga tillväxtmotorer mycket nära samman. Kommunens val av ny långsiktig tillväxtmotor resulterade nämligen i satsningen på den s.k. ”kulturdrivna tillväxten”. Detta blev en mycket dyr affär för kommunens skattebetalare, och en mycket bra affär för bygg- och fastighetsföretagen. Speciellt för Balticgruppen som var med och byggde Kulturhuset Väven. Satsningen på ”kulturdriven tillväxt” har, vilket vi kommer att visa, underminerat kommunens ekonomi och utgör idag en stor del av problemet när det gäller att täcka kostnaderna för utbyggnaden av skola och äldreomsorg. Men Umeå hade kunnat välja ett annat alternativ än ”kulturdriven tillväxt” när det gällde att utveckla nya långsiktiga tillväxtmotorer. Denna valmöjlighet kvarstår fortfarande – och alternativet utgör en del av Arbetarpartiets långsiktiga politik för framtidens Umeå.

■ Alternativet är grön industri – för jobb, miljö och inlandets framtid
Vårt alternativ innebär en satsning på att utveckla en grön industriell produktion. Umeå kan mobilisera bland annat forskningsresurser för att bidra till att bromsa den globala klimatuppvärmningen och samtidigt stoppa den industridöd som håller på att utplåna arbetstillfällen, befolkning och samhällen i norra Sverige. Något som på sikt utgör ett hot även mot Umeå.

Dessa två alternativ vad gäller nya långsiktiga tillväxtmotorer – grön industriell produktion eller kulturdriven tillväxt – ställdes indirekt mot varandra i samband med att Umeås makthavare ansökte om att få bli Europas kulturhuvudstad.

Miljöhuvudstad istället för kulturhuvudstad
Vi var det enda parti i fullmäktige som gick emot Umeås satsning på att bli Kulturhuvudstad – en satsning som utgjorde en del i teorin om den kulturdrivna tillväxten. Vi la ett alternativt förslag. Det gick ut på att Umeå istället skulle satsa på att bli Europas Miljöhuvudstad (European Green Capital Award). Ett av skälen bakom vårt förslag var att Umeås makthavare har brutit mot miljölagarna sedan 2006, och gör så än idag! Vår plan var att makthavarna skulle tvingas ta luftföroreningarna på allvar och vidta åtgärder för att sänka dem till en laglig nivå, som inte hotar umebornas hälsa. Detta för att kommunen skulle ha någon chans att utses till Miljöhuvudstad. Tyvärr fick vi inte det stöd som krävdes då vi förde fram förslaget år 2008.

Vid denna tid var Umeås politiska makthavare och de kapitalstarka fastighetsspekulanterna helt uppslukade av tron på den kulturdrivna tillväxten som Umeås nya tillväxtmotor. Vårt förslag gick helt på tvärs mot denna strävan.

Bakom ointresset för miljö och industri låg flera faktorer. En av de viktigaste var att de styrande politikerna hade levt för länge på tidigare generationers segrar (en uppåtgående spiral tack vare Nus och universiteten). Detta hade bidragit till en självgod förvaltarmentalitet. Umeås politiska styre har dessutom aldrig varit seriöst intresserade, varken av miljö- eller industrifrågor. Och att ta fram exempelvis renare fordonsbränsle genom en samverkan mellan industri- och miljötänkande (något som alltid setts som varandras motsatser) krävde en helt annan kreativitet än den som fanns i fullmäktige. När insikten plötsligt uppstod att kommunen behövde nya långsiktiga tillväxtmotorer blev de politiska ”förvaltarna” ett lätt byte för Balticgruppens idéer om att göra Umeå till en utpräglad handels- och konferensstad. Fast under det finare begreppet kulturdriven tillväxt.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed