Skrytbyggen för en miljard – priset för att Umeå skulle få bli kulturhuvudstad

kulturhus

Istället för att ”koppla upp sig” mot samtidens största utmaningar – att påbörja en omställning/utveckling av grön produktion för att bidra i kampen mot miljöhoten och samtidigt bekämpa industridöden för att rädda inlandet – satsade alltså kommunledningen på s.k. kulturdriven tillväxt.

Den ”kulturdrivna tillväxten” är ett direkt löjligt begrepp – om förespråkarna hävdar att denna tillväxt kommer att ersätta jordbrukets, industrins och varusamhällets tillväxt. Men begreppet är allt annat än löjligt i händerna på en energisk företagare som Krister Olsson. Och mycket riktigt, i samband med Umeås ansökan om att få bli kulturhuvudstad blir det diffusa begreppet mycket konkret. Här uppenbaras de kapitalstarka bygg- och fastighetsägarnas intressen. Studerar vi Umeås ansökan till EU om att bli kulturhuvudstad finner vi att denna innehåller just de inslag som helt kommit att förändra Umeå. Till förmån för exempelvis Balticgruppen.

I Umeås ansökan hittar vi nämligendärför-blir-väven-dyrare de skrytprojekt som nu i hög grad bidragit till den akuta krisen för välfärden i Umeå (vi syftar på de nästan 300 miljoner i nedskärningar som krävs, om inget görs, bara under år 2015). Ansökan innehåller ett löfte om att förverkliga det som idag kallas Kulturhuset Väven (som Umeå kommun byggt tillsammans med just Balticgruppen för 915 miljoner). I ansökan återfinns även det äventyrsbad som idag beräknas kosta uppåt 400 miljoner. Skrivningen visar att badet både ska bli en överdådig skapelse och ligga centralt (exempelvis på ett ställe som orsakar trafikkaos och miljöfarliga avgasutsläpp, som på Mimerskolans bollplan). I ansökan talas även om en ny inomhusarena, i samarbete mellan kommunen och ”näringslivsaktörer”. Denna ”evenemangsarena” ligger ännu i malpåse – och vi ska göra vårt yttersta för att denna ska stanna där.

Men inte nog med detta. I EU-ansökan kan även följande läsas: ”Vår strategiska satsning på Umeå 2014 [kulturhuvudstadsåret]utgör en hävstång för kommunens långsiktigt kulturdrivna utvecklingsplan, som sträcker sig fram till 2050”. Detta bekräftar makthavarnas tro på den ”kulturdrivna tillväxten” som den nya långsiktiga tillväxtmotorn. Kopplingen till årtalet 2050 är intressant även på annat sätt. Umeås styrande har antagit ett befolkningsmål på 200 000 invånare som ska vara uppnått just år 2050. Även om målet är helt orealistiskt har det använts för att släppa byggandet fritt. Befolkningsmålet ska dessutom ses tillsammans med den nya Översiktsplanen (ÖP) från år 2011. I denna ÖP försvann rekommendationen om att bebyggelsen i centrum ska sträva efter att bevara den låga profilen på ca fyra våningar. Kombinationen av befolkningsmålet och den nya ÖP har inneburit att nästan alla stora och höga byggen i centrum har godkänts – plus att en rad grönytor kommer att bebyggas.

För att sammanfatta: Den ”kulturdrivna tillväxten” har bidragit till att radera ut Umeås trivsamma småstadsprofil. Detta är i sig ett övergrepp på (byggnads)kulturen. Ansökan till EU visar att skrytprojekten var intimt sammankopplade med politikernas strävan efter titeln Kulturhuvudstad – samma skrytprojekt som nu bidrar till de stora påfrestningarna på kommunens ekonomi!

Den kulturdrivna tillväxten har definitivt inte inneburit någon ny långsiktig tillväxtmotor för Umeå kommun. Istället har ”kulturtillväxten” (ett finare ord för handel och konferenser) bidragit till att underminera kommunens ekonomi. Innebörden är att Umeå fortfarande riskerar att hamna i samma nedåtgående spiral som övriga Norrland. För att hindra detta krävs en mobilisering av krafterna, dels för att lösa den akuta krisen för välfärden, dels för att skapa en ny långsiktig tillväxtmotor i form av en grön industriproduktion. Till sist: den kulturdrivna tillväxten har dessutom blivit till ett hot mot kulturen självt – vilket du kan läsa om nedan

Kulturväven på kajen sätter press på kulturföreningarna

Kulturföreningen Verket och Sagateatern är till för att berika människors ”själsliga” tillvaro – i form av musik, teater och film. Detsamma gäller för stadsdelsbiblioteken. Men nu ska plötsligt kulturen vara en tillväxtmotor och därmed lönsam på ett helt nytt sätt.

Först och främst genom att flytta in i Kulturhuset Väven på kajen. Flera av de ofta idealistiskt sinnade talangerna inom Umeås kulturliv har utsatts för mer eller mindre utpressning av typen ”flytta in i Kulturväven eller förlora era bidrag”.

Vi är många som undrar var kulturhuvudstadsåret tog vägen efter invigningen med kronprinsessan och dyra maten. Typiskt nog genomfördes två av Umeås allra främsta evenemang, ”Kulturnatta” och Brännbollsyran, helt utan stöd från de kommunala makthavare som sitter på pengarna för kulturhuvudstadsåret. Om makthavarna i Umeå verkligen haft ett äkta kulturintresse hade det numera världsberömda gitarrmuséet uppförts för över tio år sedan, då de dynamiska bröderna Åhdén presenterade idén för första gången.

Den kulturdrivna tillväxtens effekter för Umeås kulturliv har hittills främst inneburit att den hotar att underminera den starka kulturverksamhet som redan finns. Den har dessutom bidragit till att försätta kommunen i ekonomisk knipa – något som också kan komma att drabba kultur- och föreningslivet på längre sikt.

Den kulturdrivna tillväxten har blivit ett hot mot kulturen själv. Vi ska arbeta för att:
■ Stadsdelsbiblioteken, Verket och Sagateatern inte ska försvagas på grund av kulturhuvudstadsåret
■ Stoppa nya ”kultur”-jippon.

Print Friendly
Bookmark the permalink.

Comments are closed