Arbetarpartiets
Valmanifest 2022
Den 11 september är det val till kommun, region och riksdag.
Vi hoppas på din röst i valet till Umeå kommunfullmäktige.
Vi hoppas också på din röst i valet till Region Västerbotten.
Låt inte valet till riksdagen styra hur du röstar i kommun och region.
Kom ihåg att du har rätt att rösta olika i alla tre valen.
Innehåll
A. Kommunens grundläggande uppgifter och problem
B. Tio avsnitt om hur problemen kan lösas – Arbetarpartiets vallöften
1. Personalen måste styra arbetsorganisationen
2. Socialtjänstens problem måste lösas – snabbt
3. Äldreomsorgen behöver karriärstegar
4. Skrytprojekt eller lagstadgade basverksamheter
5. Luften ska gå att andas – grönytor måste sparas
6. Bostadsbyggandet har misslyckats – nya tag krävs
7. Sjukvård – på liv och död
8. Umeå har resurser för grön industriell produktion
9. Det demokratiska underskottet och de kommunala bolagen
10. Sävar, Holmsund, Obbola, Hörnefors – viktiga delar av Umeå kommun
Vi bekämpar orättvisor – både i och utanför kommunfullmäktige
A. Kommunens grundläggande uppgifter och problem
Uppgifter
Den grundläggande uppgift som varje politisk ledning i Umeå kommun måste klara är finansieringen och bemanningen av de lagstadgade basverksamheter som förknippas med ett välfärdssamhälle. Vi tänker främst på omsorger och skola, underhåll av gator och fastigheter. Allt annat vore ett oförlåtligt misslyckande.
Det vore också ett oförlåtligt misslyckande att missa den för framtiden så avgörande gröna industriella produktionen. Vi definierar denna som produktion av varor och tjänster, med hänsyn tagen till miljö och klimat, utifrån vetenskapliga rön. För oss framstår detta som en andra grundläggande uppgift. De lagstadgade basverksamheterna har en lång tradition. Skapandet av en tradition för grön industriell produktion har bara tagit sina första stapplande steg.
Den röda tråden för Arbetarpartiet består i att klara dessa båda grundläggande uppgifter. För att lyckas med detta måste vi, i ett första steg, definiera de hinder eller problem som står i vägen. I ett andra steg måste vi visa hur hindren kan övervinnas och problemen lösas.
Kommunens fyra övergripande problem
■ Ett av de mest grundläggande problemen består i den grundläggande obalansen mellan de kommunala verksamheternas expansion, både vad gäller omfång och svårighetsgrad, å ena sidan, och det politiska ledarskapets eftersläpning å den andra.
Sedan 1975 har befolkningen i Umeå nästan fördubblats. Detta har självklart ökat behovet av skolor, omsorger, bostäder och personal. Detta har med kvantitet att göra. Men en snabbt växande kommun ställs också inför en hel rad med kvalitativt nya problem.
Nämnas måste nya problem vad gäller trafiken, bullret, utsläppen från bilar och andra föroreningar som hotar umebornas hälsa och kvaliteten på vattnet i Nydalasjön. Nämnas måste nya krav vad gäller balansen mellan mark till kommersiell verksamhet, bostäder samt grönytor. Nämnas måste skärpta problem vad gäller droghandel. Men också nya problem som hedersförtryck, religiös extremism samt tendenser till utanförskap.
I jämförelse med 1975 har de anställda i kommunens förvaltningar och bolag blivit många fler och dessutom kunnigare. Under de gångna 50 åren har de anställda konfronterats, på daglig basis, med växandets problem på ett helt annat sätt än politikerna. Därför har det skett en förskjutning mellan tjänstemän/specialister och politiker, när det gäller kunskap och viljeinriktning, till politikernas nackdel. Dagens folkvalda befinner sig ”i händerna” på tjänstemän/specialister i långt högre utsträckning än för 50 år sedan. Denna obalans är inte ödesbestämd. Men i Umeå kommun har det blivit så.
■ Ett annat problem handlar om att det är väldigt oklart vem eller vilka som styr Umeå. Socialdemokraterna har endast 20 av 65 mandat. På papperet styr S tillsammans med Miljöpartiet. Men MP har endast 4 mandat. Även tillsammans har S+MP långt kvar till de 33 mandat som det krävs för att erhålla egen majoritet i kommunfullmäktige. Dessa partier styr alltså endast på pappret. Istället för ett tydligt kommunstyre, som kan ställas till svars då något gått fel, sker det ständiga uppgörelser mer eller mindre i det fördolda. Detta resulterar i att ”alla” är med och styr. Resultatet blir en osund kollegialitet.
Då ansvar verkligen borde utkrävas, vid misslyckade omorganisationer eller skandalösa upphandlingar, utkrävs inget ansvar. Tunga borgerliga partier är nämligen, ofta, i praktiken lika ansvariga som S+MP! Detta gynnar tystnadskulturen. Situationen undergräver demokratin. Det måste vara tydligt vilka som styr – och vilka som utgör opposition.
■ Ett tredje problem handlar om kommunens ekonomi. Fram till 2033 kommer kommunens kostnader att öka snabbare än intäkterna. Skälet är befolkningsstrukturens utveckling. Andelen yrkesverksamma, som betalar skatt, minskar i förhållande till den totala befolkningen. Andelen barn, elever och äldre, vars utbildning och omsorg betalas med skattemedel, ökar. Vi brukar likna detta vid ett krokodilgap. Vi är nämligen rädda för att kommunen inte ska klara att finansiera och bemanna de lagstadgade basverksamheterna. Befolkningsstrukturen utgör ett problem i hela Sverige.
Nu pekar dessutom nästan allt på en konjunkturnedgång. Sverige har drabbats av den högsta inflationen på 30 år. Samtidigt stiger räntorna, något som förr eller senare riskerar att slå hårt mot Umeå kommuns stora, och skenande, låneskuld.
Detta understryker behovet av prioriteringar. Detta både när det gäller vilka verksamheter som ska drivas, och vilka investeringar som ska göras i nya lokaler och anläggningar. Men att prioritera betyder att välja bort. Och detta klarar inte ett svagt kommunstyre, där alla är med och bestämmer på ett eller annat sätt, men där inget är fullt ut ansvarig.
■ Slutligen: Den bristande industriella traditionen och de gamla meriterna. Då batterifabriken Northvolt skulle etablera sig var Umeå en av de kommuner som fick en förfrågan. Men Umeå kunde inte erbjuda en enda tillräckligt stor industritomt. Detta kan jämföras med då Ikea/Avion ville ha en tomt. De erbjöds sammanlagt minst fyra platser.
Trots att det finns industrier i Umeå präglar detta, på intet sätt, de styrandes agerande. Problemet grundar sig till stor del i att Umeås uppåtgående spiral är ett resultat av tre stora lokaliseringar under rekordåren: regionsjukhuset (NUS), universitetet samt Volvo. Det är främst de två förstnämnda som satt sin prägel på Umeå. Lokaliseringarna har skapat en rad positiva spinn-off effekter. Men också att de som idag styr kommunen i alltför hög utsträckning lärt sig vila på tidigare generationers meriter! Och dessa handlar, främst, om annat än industri.
Då den gröna industriella vågen började röra på sig, många årtionden senare, visade sig detta. De styrande förstod helt enkelt inte betydelsen av den framväxande gröna industriella produktionen och var inte alls ”på tårna”. Vi är dock glada över att det framtidsprojekt som batterifabriken utgör hamnade i Skellefteå – något vi ska återkomma till.
B. Tio avsnitt om hur problemen kan lösas – Arbetarpartiets vallöften
Hur de problem som vi beskrivit ovan ska lösas är vad partierna i Umeå kommun borde diskutera inför valet. Men så är inte fallet. Tvärtom förnekas dessa problem.
För att göra en lång historia kort och konkret. Istället för att börja betala av på den alltför höga låneskulden tävlar partierna om att lova mest för att synas ”bäst”. Resultatet blir att låneskulden beräknas öka med nästan 2 300 miljoner kr bara under fyraårsperioden 2023-2026. Detta från dagens cirka 1 940 miljoner kr, till uppåt 4 200 miljoner! Detta innebär långt mer än en fördubbling. Till detta ska läggas att de ökade räntorna riskerar att öka låneskulden i ännu snabbare takt.
I Arbetarpartiets alternativa budgetförslag, som utgör grunden för detta valmanifest, börjar vi betala av på Umeå kommuns låneskuld. Det är nämligen bråttom.
I de kommande avsnitten presenterar vi tio förslag som går ut på att lösa de problem som vi formulerat ovan. Dessa tio förslag är samtidigt vad vi lovar att arbeta för efter valet den 11 september – detta oavsett om vi kommer att tillhöra de styrande eller oppositionen. Håll tillgodo.
1. Personalen måste styra arbetsorganisationen
En sak kan alla vara säkra på i samband med varje budgetdebatt i kommunfullmäktige. Moderaterna – och i år även C, L och KD – kommer att föreslå en skattesänkning och Vänsterpartiet en skattehöjning. Men lösningen på de bristande resurserna måste, först och främst, sökas i hur arbetsorganisationen fungerar.
Ta individ- och familjenämndens verksamhetsområde, där bland annat socialtjänsten ingår. Denna nämnd tilldelas 1 572 miljoner kr nästa år. Frågan är hur mycket välfärd som kommer att produceras för dessa pengar. Svaret är att detta kan variera dramatiskt beroende på hur arbetsorganisationen fungerar. Om arbetsorganisationen präglas av demokrati och trivsel kommer de anställda kanske att producera välfärd som motsvarar hela 2000 miljoner kr. Genom ett processorienterat arbetssätt vill vi släppa lös styrkan från golvet!
Men om arbetsorganisationen präglas av ett auktoritärt ledarskap som skapar rädsla, vantrivsel, sjukskrivningar, uppsägningar och en tystnadskultur – och där personalen är rädda för att ta egna initiativ – kommer produktionen av välfärd att kanske endast motsvara 1000 miljoner kr. Tyvärr har kommunen kört över sina anställda gång på gång. Detta skedde i samband med de s.k. ”lustkontrakten” 2010, heltidsinförandet 2016 och nu de s.k. ”hälsoschemana”.
Slutsatser
Det finns väldiga vinster att göra genom ett bättre ledarskap och en demokratisering av arbetsorganisationen inom en rad verksamheter inom Umeå kommun,
Vinsterna handlar om bättre omsorg för brukarna samt friskare personal som trivs bättre, Vinsterna kommer även att vara ekonomiska – och räknas i hundratals miljoner – om ett bättre ledarskap och en demokratiserad arbetsorganisation kommer att prägla kommunens samtliga verksamheter.
2. Socialtjänstens problem måste lösas – snabbt
Socialtjänsten är tyvärr ett exempel på ett auktoritärt ledarskap med repressalier och en tystnadskultur. Den arbetsmiljökartläggning som Umeå kommun beställde 2020 visade på just att detta – inom delar av socialtjänsten.
Kritiken understryks både av VK:s granskningar och av skrivelser från tidigare anställda. De påtalade bristerna inom socialtjänsten har fått destruktiva konsekvenser. Inom Barn och unga hade uppåt 27 socialsekreterare valt att inte jobba med myndighetsutövning, eller helt slutat, under 2021. Detta är en skrämmande bekräftelse på hur destruktiva effekter som brister i ledarskap och arbetsorganisation kan få.
Men problemen inom socialtjänsten slutar inte där. Under våren 2022 framförde tre höga chefer en oemotsvarat hård kritik riktad främst mot politikerna i Individ- och familjenämnden (som socialtjänsten lyder under). Kritiken riktade sig främst mot nämndens ordförande. Cheferna skev bland annat följande: ”Ordförandes agerande och styrning av nämnden i enskilda ärenden under myndighetsutövning medför rättsosäker handläggning och otillbörlig påverkan. Vilket påverkar möjligheten att fullfölja socialtjänstens uppdrag…”.
Socialdirektören skrev även att: ”Flera av riskerna har varit kända av kommunledningen, förvaltningen och huvudskyddsombud sedan 2019 kopplat till ordförandes ledarskap och har eskalerat under 2021”. De andra två höga cheferna utvidgade dessutom sina anklagelser till att även gälla andra politiker i nämnden.
Den situation som därmed uppstod var oacceptabel. Socialtjänstens uppdrag är både väldigt viktigt och väldigt svårt. Politiker och tjänstemän har bl a att besluta om både fosterhemsplaceringar och tvångsvård. Det är därför av största vikt att förtroendet för socialtjänsten är stort.
Men cheferna inom socialtjänsten dömde ut den verksamhet som de själva stod i ledningen för. Därmed dömde de även ut sig själva. Framför allt dömde de ut den politiska nämnd som ansvarar för socialtjänsten och främst nämndens ordförande. Det är fullständigt oacceptabelt att ingen, i detta läge, tog tag i situationen och visade var skåpet skulle stå. Detta om något riskerar att underminera förtroendet för socialtjänsten.
Ska förtroendet för verksamheten kunna återställas, efter denna fruktansvärda kritik från cheferna, måste någonting hända. Antingen måste cheferna bytas ut eller så måste nämndens ordförande avgå. Eller både och. Tyvärr hände inget av detta. Om inte nämndens ordförande förmådde reda ut situationen skulle kommunstyrelsens ordförande ha tagit tag i situationen. Men inget synligt hände.
Detta speglar flera av de problem som vi beskrivit. Tjänstemännen / specialisterna anser att de vet bäst. Och då alla politiker är med och styr ställs ingen till ansvar. Istället läggs locket på. Och förtroendet för socialtjänsten riskerar att skadas än mer. I sista hand ligger ansvaret för detta på den styrande minoriteten S+MP.
3. Äldreomsorgen behöver karriärstege
Äldreomsorgen i Umeå har under årtionden fått stå tillbaka. Grundbemanningen har minskat dramatiskt sedan första halvan av 1990-talet. Då gick det 0,9 årsarbetare på varje brukare inom kommunens särskilda boenden. Idag ligger denna siffra på ca 0,5. Det betyder att ett arbetslag på nio personer idag är nere på fem personer. Samtidigt är antalet brukare som arbetslaget ska ta hand om lika många plus att de oftare är äldre och multisjuka.
Personalen har fått betala priset för denna utveckling. Förutom sänkt grundbemanning har utvecklingen lett till tätare helgtjänstgöring och fler delade turer. Detta har inneburit att den yrkeskunniga och engagerade personal som burit upp äldreomsorgen har börjat söka sig därifrån. Denna utveckling måste vändas.
För att yngre ska vilja arbeta inom hemtjänsten i framtiden krävs både ökad bemanning och en karriärstege. Karriärstegen skulle kunna se ut på följande sätt:
■ Ökad satsning på utbildning. Alla ska ha minst vårdbiträdesutbildning och de som behöver ska erbjudas undervisning i svenska. Idag tvingas kommunen anställa outbildad personal. Detta är ohållbart.
■ Lättare för undersköterskor att specialisera sig, t ex inom demensvård, psykiatri eller handikapp. Kommunen ska bidra ekonomiskt till vidareutbildningen. Dessutom måste utbildningen synas i lönekuvertet.
En satsning på äldreomsorgen kommer att kosta. Men lagstadgade basverksamheter måste prioriteras. Inte minst för att klara nyrekryteringen av personal.
4. Skrytprojekt eller lagstadgade basverksamheter
De styrande i Umeå kommun har länge agerat som om det fanns hur mycket pengar som helst. Detta har lett till satsningar på en rad skrytprojekt. Och illa skötta upphandlingar.
Låt oss nämna kulturhuset Väven, badhuset Navet och hela Kulturhuvudstadsåret. Vi vill även fästa blicket på den överdrivet dyra färjan mellan Umeå och Vasa. Men även på alla idrottsanläggningar som kommunen hyr (dyrt) av Thoréngruppen. Vi glömmer inte heller den amatörmässiga upphandlingen av Lundabron som ursprungligen skulle kosta 46 miljoner men som kom att kosta skattebetalarna i Umeå 157 miljoner!
Låt oss fortsätta: De styrande har skaffat sig både vänorter och samarbetsorter som de kan besöka. En av dessa ”besöksorter” utgörs av semesterparadiset Seychellerna! Tre av dem ligger i Kina, en i Mexiko och en i Japan.
Vi har beskrivit de långsiktiga ekonomiska problemen. De som handlar om att antalet arbetande, som betalar skatt, minska i förhållande till andelen barn, elever och äldre. Vi har även pekat på inflation, höjda räntor och lågkonjunktur. Det är uppenbart att det måste bli ett slut på skrytprojekt, dåliga upphandlingar och ”besöksresor”. Kommunen måste prioritera de lagstadgade basverksamheterna som skola, omsorger samt underhåll av gatu- och fastighetsbeståndet. Det krävs krismedvetenhet.
5. Luften ska gå att andas – grönytor måste sparas
Ökade risker för lungcancer, hjärt- och kärlsjukdom, allergier och astma samt demenssjukdomar som Alzheimers. Detta är priset för de höga koncentrationerna av kvävedioxid i luften i centrala Umeå.
Kommunen har överskridit miljökvalitetsnormen för kvävedioxid längs V:a Esplanaden sedan mätningarna inleddes 2003. Men under den kalla årstiden är nivåerna farligt höga inom hela centrumfyrkanten. Det finns dock mycket som kan göras.
Sedan 2007 har en majoritet i kommunfullmäktige motsatt sig en samordnad varudistribution – som innebär att antalet lastbilar som lossar varor i kommunens centrala delar minskar och därmed även utsläppen av både kvävedioxid och koldioxid. I Linköping minskade den samordnade varudistributionen utsläppen från tung trafik med ca 50 procent. Under senare år har en rad kommuner, bland annat åtta bara i Stockholmsområdet, infört samordnad varudistribution i den egna verksamheten.
Stadsplaneringen måste ges en ny och mycket mer aktiv roll i kommunens utveckling. Stadsplaneringen måste ha det uttalade syftet att minska utsläppen av växthusgaser. Planeringen måste även klara ett annat av de problem som vi beskrivit. Detta består i att hitta en balans mellan vilka områden som detaljplaneläggs för kommersiell verksamhet, bostäder samt grönområden.
Särskilt viktiga grönområden att bevara är Hamrinsberget, området vid älven nedströms Backens kyrka samt Nydalasjön.
6. Bostadsbyggandet har misslyckats – nya tag krävs
Bostadsbristen utgör ett allvarligt problem i Umeå. Målsättningen i kommunens bostadsförsörjningsprogram för åren 2017-2024 är att det ska byggas 2 000 bostäder i Umeå varje år. Men här har de styrande misslyckats kapitalt. Se figur nedan.
Under de fem åren 2017-2021 borde det alltså ha färdigställts 10000 bostäder i kommunen. Men endast 4 418 har blivit klara. Istället för 2 000 färdigställda bostäder per år ligger snittet endast på 884. Det ser inte heller bättre ut för de kommande åren. Tjänstemän på kommunen beräknar att antalet färdigställda bostäder under de fyra åren 2021-2024 kommer att ligga på 3 829. Detta blir ett snitt på 957 färdigställda bostäder per år. Detta är ett verkligt misslyckande. Om bostadsbristen ökar kommer trångboddheten att tillta. Samtidigt kommer personer, som vill bosätta sig i Umeå, att tvingas välja andra kommuner.
Ansvaret för detta misslyckande faller tungt på Socialdemokraterna. De saknade framförhållning för att kunna erbjuda Northvolt en tillräckligt stor industritomt. De har saknat viljan att detaljplanelägga och påbörja byggande på ett antal större områden – samtidigt. Istället har det ofta ”duttats” ut 100 bostäder hit och 100 dit. Dessa har dessutom inte sällan byggts på mindre, men för staden värdefulla, grönområden.
Vi anser att kommunen måste komma igång både med planering av, och byggande på, några större bostadsprojekt så snart som möjligt. Några exempel:
■ Röbäcksliden. Detta ligger åt Skravelsjöhållet till. Där kan 1000 bostäder byggas relativt snart. Området har dock planerats ända sedan 2017 – vilket understryker Umeå kommuns svårigheter att gå från ord till handling. Att det nu börjar göras upp konkreta planer beror på ett initiativ från oppositionen i Byggnadsnämnden.
■ Tegelbruksberget. Där kan ett nytt bostadsområde byggas med mellan 1500-2500 bostäder. Området kan dra nytta av befintlig infrastruktur som Holmsundsvägen, köpcentrat Strömpilen och 9:ans busslinje. Området kräver en ordentlig utredning bland annat för att klarlägga vilket avstånd som måste hållas till Grössjöns naturreservat. Det som kommunen behöver är att flera samtidiga utredningar rörande större byggprojekt dras igång.
■ I20-området. Ett nytt bostadsområde ryms självklart på det väldiga I20-området. En naturlig plats vore närmast Ersboda – i ”triangeln” mellan Norra Länken och gamla E4:an. Även här finns en existerande infrastruktur i form av dessa två vägar samt Ersboda handelsområde. Tyvärr verkar de styrande vara rädda för att stöta sig med Försvaret.
Detta är tre exempel. Fler exempel finns. Det som krävs för att få fart på bostadsbyggandet i Umeå är handlingskraft. En sådan har saknats i många år.
7. Sjukvård – på liv och död
Sedan coronapandemins utbrott har över 19 000 svenskar avlidit i covid-19. De som har fått dra det tyngsta lasset i kampen mot corona är personalen inom sjukvård och omsorger. Men den nödvändiga upprustning av sjukvården som erfarenheterna från pandemin borde ha gett upphov till har uteblivit.
Under 2019 beslutade hela 17 av landets 21 regioner att genomföra besparingar. När pandemin bröt ut sköt staten till extra pengar för att klara av själva pandemin. Men inom en rad regioner har nedskärningsbesluten legat och tickat, som bomber, under ytan.
Ett exempel: År 2019 beslutade de styrande politikerna i Region Västerbotten att spara 560 miljoner under de tre åren 2020-2021-2022. Sedan 2020 har budgeten stramats åt, i det tysta, med hela 370 miljoner. Och de styrandes ambition är att spara 190 miljoner till! Detta är inte acceptabelt.
Redan före pandemin fanns vårdköer. Under pandemin har det byggts upp en väldig ”vårdskuld”. Tiotusentals operationer, även allvarligare ingrepp beroende på cancer eller hjärtfel, har skjutits upp under pandemin. För många patienter är vårdbehovet större idag än då deras ursprungliga operation var inplanerad.
Svenska politiker talar idag ofta om upprustning. Det handlar om ökade resurser till försvaret eller polisen. Regering och riksdag verkar ha glömt pandemins offer och personalens uppoffringar. De verkligt stora behoven av just upprustning, och utbyggnad, finns inom sjukvården. Och omsorgerna.
För varje extra krona till försvaret anser vi att det ska anslås tre extra kronor till sjukvård och omsorger – i region och kommun. Pengarna ska komma från staten – nej till vinster i välfärden.
8. Umeå har resurser för grön industriell produktion
Arbetarpartiet har argumenterat för investeringar i grön industriell produktion sedan 2010. Vi har försökt visa hur industriproduktionen både kan skapa jobb och bidra till att slå vakt om klimat och miljö.
Därför gläds vi över den återindustrialisering som pågår i norra Sverige i form av grön industriell produktion. Vi tänker bland annat på Northvolts batterifabrik i Skellefteå och satsningarna på fossilfri stålproduktion i Luleå och Boden. Dessa väldiga investeringar bekräftar att vi var rätt ute.
De styrande i Umeå kommun kunde alltså inte erbjuda batterifabriken en tillräckligt stor industritomt. Vi anser att detta beror på den bristande industriella traditionen samt på tendensen att vila på gamla lagrar. Men än är det inte för sent att haka på framtidens gröna industrivåg. I Umeå finns forskningsresurser bland annat vid Umeå universitet och Skogshögskolan. I kranskommunerna finns ett unikt skogstekniskt kluster. Numera finns även större industritomter. Kommunen äger 25 procent av Stornorrfors och är alltså en stor producent av el-kraft. Här finns även kapitalstarka aktörer, både offentliga och privata. Ett beslutsamt kommunalt styre skulle kunna ta ett initiativ och samordna dessa resurser.
Northvolt bygger även en återvinningsfabrik för använda batterier. Det pågår självklart redan forskningsinsatser, både för att förbättra den miljömässiga hanteringen av använda batterier, och effektiviteten i nya. Men det behövs mer forskning och resurser finns i Umeå. Kommunens styrande skulle kunna vara länken mellan Northvolt och universitetens forskning.
Under många år har det forskats både om syntetisk diesel och bensin baserad på biomassa vid Umeå universitet. Men om forskningsresultaten ska omvandlas till produktion, i Umeåregionen, krävs en samordning mellan forskningsresultaten, kranskommunernas skogsråvara och företag som är intresserade att etablera sig här. De styrande i kommunen borde självklart vara de som står för denna samordning.
Viljan att samordna alla resurser som redan finns på plats borde ytterligare understrykas genom att Umeås befolkningsmål på 200 000 invånare ersätts med ett befolkningsmål på 250 000 för Umeå med kranskommuner! Detta för att markera samarbetet. Ett utökat samarbete mellan Umeå och exempelvis Nordmaling och Robertsfors, inom ramen för utvecklandet av grön industriell produktion, skulle självklart kunna gynna kommundelar som Hörnefors och Sävar.
9. Det demokratiska underskottet och de kommunala bolagen
Vi har tidigare nämnt att om alla styr, men ingen ställs till ansvar, uppstår ett demokratiskt underskott. Det finns även ett annat hot mot demokratin inom kommunen som måste uppmärksammas.
Kommunens verksamhet har nämligen delats upp i två, från varandra alltmer oberoende, sfärer. Den ena sfären består av det som kallas för ”kommunen”. Dess verksamhet består huvudsakligen av förskola, skola, äldre- och andra omsorger. Dessa styrs av politiska nämnder via förvaltningar. Den andra sfären består av byggande och förvaltande av bostäder, vatten och avlopp, energiförsörjning samt hamnen, kollektivtrafiken och P-verksamheten. Denna verksamhet är organiserad i form av bolag som ägs av kommunen och vars styrelser är politiskt tillsatta.
Det utgör en risk då kommunens verksamhet splittrats upp i två, från varandra, allt mer oberoende sfärer. Risken ökar då vissa politiker och bolagschefer driver på för att minska de folkvaldas insyn i kommunens egna bolag. Detta minskar den demokratiska kontrollen över skattemedlens användning och därmed över utvecklingen av Umeå kommun.
| Tillgångar inom Umeå kommun | |
| Bolagen | 13 440 miljoner |
| Kommunens förvaltningar | 7 550 miljoner |
De kommunala bolagens tillgångar är idag uppåt dubbelt så stora som kommunens! Se tabell ovan. Det är inte i kommunens ettåriga driftsbudgetar som kommunens långsiktiga utveckling speglas, utan i de kommunala bolagens investeringar. Den bristande insynen inför utförsäljningen av 1601 av AB Bostadens lägenheter, för fem år sedan, var ett exempel på den maktförskjutning som pågår, bort från fullmäktige till bolagens styrelser. Om denna utveckling tillåts fortsätta skapas ytterligare ett demokratiskt underskott.
Vi vill slå fast följande: De kommunala bolagen är en del av Umeå kommuns verksamhet på samma sätt som förvaltningarna. Försöken att avpolitisera styrelserna i de, av Umeå kommun ägda, bolagen måste stoppas. Bolagens investeringar måste diskuteras som en del av kommunens totala investeringar, i samband med budgetfullmäktige. Detta är demokrati i praktiken.
10. Sävar, Holmsund, Obbola, Hörnefors – viktiga delar av Umeå kommun
Hela kommunen måste utvecklas – inte bara centralorten. Det är i kommundelar som Sävar, Holmsund, Obbola och Hörnefors som mycket av kommunens industriella kunnande finns. Ett kunnande som idag till stor del saknas i Stadshuset. Viktig infrastruktur som industrispåret i Sävar får inte dras i långbänk. Minns de styrandes oförmåga att få fram en tillräckligt stor industritomt åt Northvolt.
En annan insikt som saknas i Stadshuset är att befolkningstillväxten i kommundelar och byar måste ske i en sådan takt att service i form av skolor, förskolor, vårdcentraler, VA, m.m, hinner byggas ut. Idag råder ett ”vilda västern” i vissa delar av Umeå kommun. De styrande tillåter nybyggnation av villor och omvandling av sommarstugor i snabbare takt än den kommunala servicen byggs ut.
Ett exempel på detta är Stöcke skola. Trots att skolan byggdes ut och renoverades i slutet av 2016 är lokalerna redan för små. Kommunen tvingas därför att planera för en ny utbyggnad. Den bristfälliga planeringen rörande behovet av skollokaler i Stöcke understryker att befolkningstillväxten i de stadsnära byarna måste ske på ett kontrollerat sätt. Det måste finnas klara prioriteringar av vilka områden som ska byggas ut och inte.
Holmsund-Obbola, Sävar och Hörnefors är viktiga för Umeå kommuns utveckling. Men då dessa expanderar måste det ske på ett balanserat sätt. Det måste också finnas en tydlig strävan efter att motverka att kommundelarna utvecklas till sovstäder. Därav resonemanget i avsnittet om grön industriell produktion.
Vi bekämpar orättvisor – både i och utanför kommunfullmäktige
Arbetarpartiet tog strid mot orättvisorna långt före vi valdes in i kommunfullmäktige. Sedan vi tog plats i fullmäktige 1991 har vi bekämpat samma orättvisor både utanför och inne i ”parlamentet”. Det är förmågan att kombinera demonstrationer och strejker med debatter inne i fullmäktige som bidragit till Arbetarpartiets styrka. Vissa ”sugs upp” av etablissemanget. Men detta öde har inte drabbat oss. Tvärt om. 1991 sa vi Nej till alla orättvisa beslut. Idag kan vi dessutom lägga egna bättre motförslag. Och vi har inte lämnat torgen.
Punktstrejker mot nedskärningar inom äldreomsorgen
I början av 2000-talet samarbetade vi med personal inom äldreomsorgen inom ramen för ”Nätverket mot nedskärningar”. Åren 2000, 2001 och 2005 organiserade nätverket fyra vågor av punktstrejker mot nedskärningar inom bl a äldreomsorgen. Den största protesten organiserades år 2000 då 29 arbetsplatser strejkade samtidigt – en av de bredaste arbetsplatsprotesterna i Umeås historia. Många minns med stolthet den enighet som fanns bland personal och anhöriga.
Tagit strid för grön industri i Umeå
Vi riktade hård kritik mot att kommunstyret i Umeå inte klarade av att ordna fram en tomt till Northvolt. Detta bidrog till att kommunen nu har industritomter redo – om en ny grön industriell aktör skulle visa intresse.
Bekämpat hedersförtryck och religiös extremism
Arbetarpartiet bedriver ett medvetet arbete mot hedersförtryck och religiös extremism – till försvar för ett sekulärt och demokratiskt samhälle.
Vår namninsamling med krav på att Umeå kommun ska kartlägga hedersförtrycket skrevs på av 2601 umebor och lämnades över till Hans Lindberg 2018.
Hösten 2019 var Jan Hägglund, ordförande i Arbetarpartiet, en av fyra personer som lämnade in en gemensam polisanmälan mot de 300 personer som enligt Säpo hade lämnat Sverige för att ansluta sig till Islamiska Staten (IS) i Syrien och Irak.
Vi har även bjudit in till en rad föreläsningar för att höja kunskaperna och bryta den tystnadskultur som länge präglat dessa frågor.
Mot rasism och nazism i Umeå sedan 1980-talet
Medlemmar i Arbetarpartiet tog initiativ till den antinazistiska demonstration som samlade uppåt 3 000 umebor efter att nazister från Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) marscherat och misshandlat lördagsflanerande umebor i september 2013. Det kändes väldigt bra att få vara med och ena en hel stad mot nazismen (se bild nedan).
Vi har byggt vidare på denna tradition av enighet mot nazismen. Tillsammans med Socialdemokraterna och andra partier i fullmäktige har vi tagit initiativ till breda manifestationer på Kristallnatten den 9 november – mot nazisternas övergrepp på 1930-talet och antisemitismen idag.
Vår kamp mot rasism och nazism i Umeå går tillbaka ända till 1980-talet.
Avslutning
Vi avslutar som vi började: Kommunstyrets grundläggande uppgift består i att finansiera och bemanna lagstadgade basverksamheter som omsorger och skolan, underhåll av gator och fastigheter.
För oss framstår den framväxande gröna industriproduktionen som en andra grundläggande uppgift. Vi definierar denna som produktion av varor och tjänster, med hänsyn tagen till miljö och klimat, utifrån vetenskapliga rön. Arbetarpartiet är beredda att delta i styret av kommunen tillsammans med andra partier som strävar åt samma håll som vi gör.
■ Vi vill ha din röst när det gäller valet till Umeå kommunfullmäktige.
■ Vi vill även ha din röst i valet till Region Västerbotten.
■ Detta oavsett hur du röstar i valet till riksdagen.
Vi vill också att du hjälper oss att försvara välfärdssamhället de 1460 dagarna mellan valen.
■ Gå med i Arbetarpartiet. Ring oss på 090-19 47 34 eller maila info@arbetarpartiet.se
■ Ta en gratis prenumeration på Nya Arbetartidningen. Besök val.NyA.nu och fyll i dina uppgifter. Då får du tillgång till vår nättidning och poddradio till efter valdagen den 11 september.
Några av våra kandidater
redaktör NyA.nu
f d speditionsanställd hamnen Holmsund
redaktör Umebladet
läkare NUS
vårdbiträde
biomedicinsk analytiker
sjuksköterska
undersköterska NUS
undersköterska
måltidsbiträde
arbetssökande
blivande bilmekaniker
lärare
livscoach, pedagog, poet
pensionerad taxichaufför
pensionerad yrkeslärare
Fler valmaterial
Här nedan hittar du ytterligare material som vi har producerat under denna valrörelse.