Tyngdpunkten förflyttas. I lördags hade Västerbottens-Kuriren en artikel inför manifestationen på Kristallnatten. Då framförde tidningen även vår ståndpunkt rörande Judiska Föreningen. Vi citeras bland annat med orden ”sanningen är den att den var inbjuden”. Men dagen efter manifestationen slår VK helt enkelt bara fast att ”Judiska Föreningen fick ingen inbjudan”. Därmed har tidningen ändrat sin egen position på tre dagar.
Fram till Kristallnatten har Jan Hägglund stått i centrum för medias skriverier. Just han har kritiserats med motivet att han var ”huvudansvarig” för manifestationen. Sällan har media förklarat, så tydligt, att någon enskild varit huvudansvarig för en manifestation som haft en sådan bred förankring. Detta fokus på en person flyttade bort uppmärksamheten, från det nya och intressanta, nämligen den politiska bredden på vilken manifestationen vilade. Det intressanta var inte alls vem som var huvudansvarig. Det intressanta var att det fanns talare/arrangörer från hela sju partier i Umeå kommunfullmäktige inom Umeå mot nazism. Detta är unikt.
När så själva manifestationen ägt rum, och ska refereras, borde det ha vara en självklarhet att fråga den nyss så ”huvudansvarige” Jan Hägglund om hur det gick. Men då, när det fanns något positivt att säga, var det plötsligt som om ”Hägglund” inte haft något med manifestationen att göra. Den som läser referatet kan lika gärna tro att han inte ens var där – trots rollen som konferencier under kvällen. Det verkar inte heller som att kommunalrådet Rönngren var där. Eller Andreas Lundgren, ordförande i individ- och familjenämnden. Även Mattias Larsson – som också hedrade Kristallnattens offer, tog ställning mot nazisterna i Umeå, underströk förståelsen mellan olika kulturer och bidrog därmed till försvaret av flyktingboendena – försvann i rapporteringen. Samma öde drabbade Lykke Brodin, som fäste uppmärksamheten på att Förintelsen även drabbade homosexuella (idag hbtq), och Davis Kaza, som talade om hotet från nazisterna i Umeå. Någon som också försvann var den modiga kvinna som varit med och byggt upp ett center för ensamkommande flyktingbarn. VK:s rapportering dolde den breda förankring som manifestationen vilade på – något som utgjorde ett verkligt steg framåt.
Radions Studio Ett (P1), ett mycket seriöst program, tänkte ursprungligen göra ett inslag om turbulensen kring ”inbjudan eller inte inbjudan” till Judiska Föreningen. Samma dag som manifestationen ägde rum hörde Studio Ett av sig, igen. De hade de vänt på alla stenar, pratat med olika inblandade, och sedan beslutat att lägga ned hela programidén. Det fanns nämligen ingen ”story”. Skälet var att Judiska Föreningen blivit inbjudna. Samma bedömning gjorde Expressens NYHETS-journalist. Så det blev ingen nyhet i Expressen heller. Allt som blev var en kulturledare och en debattartikel, präglade av fritt fabulerande. De tog aldrig kontakt med oss, inte ens med sin egen nyhetsjournalist, och skrev sedan bl a att manifestationen i Umeå var någon slags ”allmän anti-rasistisk manifestation”. De som läser detta och som var med på manifestationen vet hur fel påståendet är. För er som inte var med vill vi citera den inledande texten på facebook:
”Den 9 november 1938 trappade nazisterna upp våldet mot den judiska befolkningen i Tyskland. Tiotusentals butiksfönster krossades samtidigt som ägarna misshandlades – i många fall till döds. Detta har gått till historien som Kristallnatten. Kunskapen om nazisternas förintelse av miljoner judar och romer måste hållas levande”.
The Local.se När det gäller media finns en verklig ljusglimt på den helsvarta eller grå hösthimlen: ”The Local”. Det är en engelskspråkig nättidning som bevakar Sverige och uppger att de har en miljon läsare. Du kan läsa deras artikel om arbetet inför Kristallnatten i Umeå via länken längst ned i denna artikel.
Vill vi bojkotta någon – eller vill ordföranden i Judiska Föreningen bojkotta oss? Döm själva.
Den Judiska Föreningen i Umeå fick två inbjudningar till att delta på manifestation under Kristallnatten den 9 november. Den första inbjudan fick föreningen söndag den 25 oktober. Detta från en person som är medlem i samma parti som ordföranden i Judiska Föreningen (som erbjöds att tala på manifestationen). Eftersom vi alla agerat som enskilda individer – om än rekryterade från olika bakgrund – var detta idealiskt. En person som ”bärare” av två organisationer (ett parti OCH Judiska Föreningen). Men ordförande i Judiska Föreningen tackade nej. Föreningen hade sin egen högtidsstund, inplanerad sedan länge, som också började 18.00. Ordföranden kunde inte bara ”gå ifrån”. Den 30 oktober följdes detta upp med ett mail. Kanske det finns någon annan talare. Det finns det inte.
I en rad artiklar framstår det som att vi arrangörer inte velat bjuda in Judiska Föreningen för att de inte skulle känna sig välkomna. Faktum är att denna känsla (av att inte vara välkommen) är någon som ordförande i Judiska Föreningen själv framfört till oss – och även offentligt. I tidningen The Local.se citeras ordföranden så här: – Sjöberg accepted on Tuesday [10 nov] that the Jewish community had never previously complained about being left out of the long-running rally, but said that this was a result of being “too afraid” in the past.
Vi tycker naturligtvis att det är både konstigt och tråkigt att Judiska Föreningens ordförande, just i år, angriper manifestationen. Det framgår av citatet ovan att de aldrig framfört denna kritik tidigare. Vi tycker också att det är konstigt, och tråkigt, att Judiska Föreningens ordförande har en så konfrontationsinriktad attityd. Föreningens ordförande har sagt att vi inte borde hålla någon manifestation alls den 9 november (VK 7 nov). Detta underlättar inte framtida samarbete.
Bredda vad gäller arrangörer – smalna av politiskt
Manifestationer på Kristallnattens har länge burit prägeln av att ha varit en ”vänstergrej”. Och därför smal. Det faktum att andra organisationer, då och då, deltagit har inte förändrat detta. Till den smala politiska basen, vad gäller arrangörerna, kommer att fokus ofta har legat för mycket på de partier/organisationer som hållit i arrangemanget. Ibland har för lite fokus lagts på de judiska offren och på de nazistiska bödlarna i samband med Kristallnatten. Det första steget i att bredda årets manifestation var att bjuda in till ett politiskt blocköverskridande samarbete. Kristallnatten bör organiseras av de som erkänner den israeliska statens rätt att existera och tar avstånd från terrorattacker mot israeliska civila och judar runt om i världen. Arrangörer måste kunna se skillnad på handlingar utförda av Israel som stat och enskilda israeler eller judar. Självklart ska arrangörerna kunna kritisera Israel, precis som alla andra länder. Men det är naturligtvis inte lämpligt på Kristallnatten.
Ett annat mål var att talarna skulle ställa upp som enskilda individer – även om vi har olika politisk bakgrund – vilket är det som ökar bredden och förankringen. Att alla ställde upp som enskilda individer underlättade samarbetet och tonade ned konkurrensen om att synas. I de flesta fall. Därmed ökade fokus på själva Kristallnatten. På sikt kommer denna inriktning att bidra till att hålla kunskapen om Förintelsen vid liv.
Slutligen var målet att inte blanda samman en manifestation som den på Kristallnatten med andra, anti-rasistiska, manifestationer. Kristallnatten är annorlunda. Den innebar en våldsam upptrappning av nazisternas terror mot just judarna. En manifestation på Kristallnatten måste hedra offren för terrorn, men också påminna om de nazistiska bödlar som bar ansvaret. Något sådant får aldrig hända igen. Just därför måste vi också uppmärksamma de nazister som har etablerat sig i Umeå. Det fanns en strävan efter en politisk avsmalning i år. Kristallnatten ska helst inte handla om ”fascismen i Ukraina”.
Arbetsmetoden blev framgångsrik
Som sagts bars manifestationen upp av talare/arrangörer med bakgrund i sju partier i Umeå kommunfullmäktige. En sådan bredd har aldrig funnits tidigare. Denna skapades på grund av en uppslutning bakom uppgifterna:
a) att hedra de judar som föll offer för övergreppen 1938 på Kristallnatten,
b) att motverka tillväxten av de nazister som har etablerat sig i Umeå,
c) att därmed försvara flyktingboenden och andra måltavlor mot framtida attentat.
Dessa uppgifterna är för stora för att ett enda parti ska ta sig an dem. Uppgifterna är för stora för att ett visst politiskt block ska ta sig an dem. För att klara de tre uppgifterna måste hela Umeå enas. Vi har därför, tillsammans med andra, strävat efter ett blocköverskridande politiskt samarbete bakom dessa uppgifter. Det var detta som skapade den unika bredden. Och framgången för Umeå mot nazism.
Men framgången gjorde att vissa kände sig hotade. Mest hotade kände sig Anders Ågren (M) och Peder Westerberg (FP). Dessa har varit de två drivande, om än inte de enda, i en verkligt aktiv kampanj för att spräcka den enhet manifestationen vilade på. Den destruktiva duon (DD) lyckades inte. Enheten bakom manifestationen och dess uppgifter höll. Manifestationen blev på många sätt en succé. Trots försöken att splittra genom osanningar.
”Judenrein Kristallnacht: The Latest Fashion In Sweden”
Det som den destruktiva duon (DD) däremot lyckades med var att framställa Jan Hägglund som anti-semit, både i Sverige och i Israel samt i en rad andra länder! Hägglund har förföljts av nazister i över 20 år. Detta har givetvis även drabbat hans omgivning. År 1999 mördades den fackligt aktive syndikalisten Björn Söderberg efter att ha avslöjat nazistisk infiltration i facket. Vid en husrannsakan hos mördarna hittades listor med namn på obekväma. En artikel i tidningen Folkbladet från 2006 talar om namnen som en ”nazistisk dödslista”. På listan fanns inte bara Jan Hägglund utan även hans dåvarande sambo och hans vid tidpunkten 77-åriga mor! Osanningar kring arbetet inför manifestationen på Kristallnatten har åter utsatt Hägglund för en mängd hat- och hotmail.
Den destruktiva duon (DD) har även lyckats smutskasta hela Umeå. Vid en utvärdering ansåg de styrande att PR-värdet för Umeå, som Kulturhuvudstadsåret 2014 skapat, var värt över 300 miljoner kr under ett år. Även om vi inte delar denna uppfattning inser även vi hur negativt det är med dålig publicitet. Vi undrar om Anders Ågren och Peder Westerberg är stolta över den rubrik de så starkt bidragit till att skapa i ”The Times Of Israel”. Rubriken löd så här: ”Judenrein Kristallnacht: The Latest Fashion In Sweden”. Hur mycket har denna rubrik kostat Umeå?
Framgången ger mersmak
Vi var oförberedda på de våldsamma försöken att spräcka den breda politiska bas som manifestationen vilade på. Vi var oförberedda på de hysteriska tongångarna i media som inneburit att Jan Hägglund kallats anti-semit och rasist samt fått motta en mängd hotfulla sms och mail. Men vi anser att själva manifestationen på Rådhustorget blev en stor framgång. Vi anser att arbetsmetoderna lagt grunden för en bredare bas när det gäller Kristallnatten i Umeå. I våra ögon utgör detta steg i rätt riktning. Vi är därför fast beslutna att fortsätta på den inslagna vägen även nästa år. Vi vill bygga vidare på det goda samarbete som vi haft med en rad personer, representanter för det bredaste politiska underlaget någonsin under de cirka 25 år som manifestationer hållits i Umeå, på Kristallnatten.
Nu kommer vi att fortsätta arbeta med att…
- slå undan benen för de nazister som etablerat sig i Umeå,
- försvara Umeå som en trygg, öppen och tolerant stad: detta ska gälla för judar som utsätts för alltmer våld, vilket en av talarna på manifestationen tog upp, men också för palestinier och för flyktingar från muslimska länder – vi vill inte se flyktingboenden brinna i Umeå,
- avslöja de som startade det mediala drev som likt en stridsvagn rullat fram – från Umeå till Jerusalem, från Jerusalem till New York, från New York tillbaka till Umeå – och som framställt en av oss som en anti-semit och rasist, och som det därför står var och en fritt att angripa, hur grovt som helst.
Men alla ska veta en sak – ingen av oss är rädd. De rädda återfinns i andra partier.
Länk till artikeln i tidningen The Local: http://www.thelocal.se/20151110/swede-defends-anti-nazi-event-without-jews