De två senaste mandatperioderna, åren 2010-2018, har det skett en våldsam satsning på olika skrytprojekt i centrala Umeå. De två dyraste skrytprojekten blev kulturhuset Väven och äventyrsbadet Navet.

Väven vid kajen borde aldrig ha byggts. Stadsbibliotekets gamla läge var perfekt. Huset var byggt så att dess yta kunde ha ökats med hela 50 %. Det kunde ha byggts ihop med Folkets hus för samordning av lokalerna. Lägg till närheten till både biograf Royal (också vid Vasaplan, där Folkets bio kunde ha inrymts) och Norrlandsoperan. Centrala Umeå hade redan ett kulturkvarter vid Vasaplan – ”navet” för busstrafiken. Bygget av ”Väven” innebar att detta kulturkvarter sprängdes. Projektet kostade över en miljard och kommunens andel blev hälften. En mycket dyr felsatsning – som dessutom gick emot folkviljan.

Äventyrsbadet placerades på helt fel ställe. Den ekonomiska kalkylen utgick ifrån 380 000 besökare / år. Detta kräver bilburna besökare från när och fjärran – med försämring av centrala Umeås redan skadliga luft. Kostnaden blev 400 miljoner – tre gånger dyrare än vad vissa andra kommuner kan bygga för. Men eländet slutar inte där. Antalet besökare uppgår inte alls till 380 000 / år vilket gör bygget än dyrare. Vattnet ”sinar” om inte ytterligare skattemedel tillförs. Även här kördes medborgarna över.

Dessa två projekt innebär att Umeå kommun har dragit på sig ca 100 miljoner i onödiga kostnader varje år som nu tas från bl a skola och äldreomsorg. Till detta kommer ett fulare centrum – med ytterligare försämrad luft!

Ökat personal- och medborgarinflytande
Satsningarna på skrytprojekten har satt en väsentlig fråga på dagordningen: Hur mycket ska politikerna och direktörerna i Stadshuset bestämma i förhållande till de kommunanställda och medborgarna? Vi har hittills talat om de dyra skrytbyggena i centrala Umeå. Låt oss nu se på hur kommunen agerar i förhållande till sina anställda och hyresgäster. Vi tänker på införandet av heltidsmodellen och på försäljningen av AB Bostadens hyresrätter.

Det är något i grunden positivt att få ett erbjudande att jobba heltid och kunna leva på sin lön – om man vill och orkar. Men det sätt på vilket bossarna (politiker såväl som tjänstemän) ursprungligen lade fram den nya heltidsmodellen innebar att de förvandlade något positivt till ett hot. De anställda ställdes inför valet ”skriv på inom fem arbetsdagar eller riskera uppsägning p g a arbetsbrist”. Detta visar på en brist på respekt för personalen och även en bristande vilja att behålla densamma.

Ett annat exempel på etablissemangets arrogans är utförsäljningen av AB Bostadens hyresrätter. Allianspartierna har föreslagit att en tredjedel av lägenheterna ska säljas ut. Många uppfattade därför Socialdemokraternas uttalande före valet 2014, mot en utförsäljning, som en garant för att så inte skulle ske. När utförsäljningen plötsligt kom, utan föregående debatt, uppfattades den som en ”kupp” av många. Stor oro har uppstått för nya utförsäljningar. Många känner sig svikna av S.

Allt kan omprövas. Men S borde öppet ha fört ut sin nya uppfattning, och skälen till denna, redan i mars 2017. En utförsäljning av 1601 hyresrätter berör nämligen alla. Hyresgästerna och Bostadens anställda berörs på ett direkt sätt. Men en utförsäljning av kommunala lägenheter är en principfråga och berör därför också alla andra i kommunen. Vi i Arbetarpartiet är också kritiska mot hur utförsäljningen gick till. Vi har inte uttalat oss om det rent affärsmässiga. Däremot anser vi att utförsäljningen understryker den arrogans som präglar etablissemanget i kommunen.