Symbolen för alla skrytprojekt, Kulturväven, doldes bakom en direkt lögn från makthavarnas sida om att Stadsbiblioteket behövde nya lokaler. På samma sätt döljs idag planen på att bygga en onödigt dyr skrytfärja, i Finland, bakom påståendet om att alla andra alternativ innebär en nedläggning av all färjetrafik mellan Umeå-Vasa.

Det politiska etablissemangets ursprungliga budget för sin nya färjelösning presenterades på nedanstående sätt:

Men det politiska etablissemanget visade sig ha byggt sin budget på glädjekalkyler. De stora bidragen till finansieringen föll bort:
– svenska staten sa nej: -350 milj
– finska staten sa ”kanske”: -350 milj
– EU sa nej: -400 milj
Totalt ”tapp”: -1 100 milj

Om vi jämför det ekonomiska tappet med den ursprungliga budgeten (i dess billigaste variant) så föll hela 61 procent av finansieringen bort!

Då det stod klart för järngänget kring det kommunala bolaget INAB plus ett mindre antal heltidspolitiker att deras förhoppningar om att få bidrag på 1 100 miljoner (1,1 mrd) inte skulle komma att infrias hade det enda ansvarsfulla från deras sida varit att förklara för allmänheten vad som hänt:
”Vi har gjort vad vi har kunnat för att få bidrag till den framtida lösning på färjetrafiken mellan Umeå-Vasa som vi ansåg vara bäst. Men den byggde på stora bidrag på 1100 miljoner från svenska och finska staten samt från EU. Men sedan infrastrukturminister Anna Johansson i samband med sitt besök i Umeå den 28 november 2016 förklarat att ’Staten inte finansierar fartyg i gränsöverskridande trafik’ har vår ursprungliga finansieringsplan gått om intet. Till detta ska läggas att de lokala företagens intresse har varit ljumt för just denna lösning – de är nöjda med en bättre begagnad färja. Därför måste vi hitta en annan lösning. Exempelvis i form av en bättre begagnad färja”.

Vårt alternativ
En plan B borde ha sjösatts i form av en bättre begagnad färja. Men ”järngänget” förklarade frankt att någon sådan inte finns. Inte i hela världen! Detta beroende på isklassificeringen. Den färja som går över Bottenviken måste ha vissa ”isbrytaregenskaper”. Men sådana kan även uppnås genom att uppgradera en befintlig färja. Eckerö Line gjorde detta med en färja som de satte in på linjen Helsingfors-Tallinn. Denna färja fick isklass ”1A” vilket är vad som krävs i Bottenviken. Vi har svårt att tro att detta inte även skulle kunna göras på en färja på linjen Umeå-Vasa.

Miljöargument utan trovärdighet
”Järngänget” för även plötsligt fram miljön som ett argument för sin färja – en fråga i vilken de saknar all trovärdighet. Den nya exklusiva färjan ska drivas med miljövänligt s.k. LNG-bränsle. Men LNG-bränsle kräver dyra motorer och ny infrastruktur för lagring, transporter, m.m. Stena Line har istället valt att konvertera sina fartyg till metanoldrift. Miljövinsterna med metanol är desamma som med LNG – men till en lägre kostnad och med möjlighet att använda befintlig infrastruktur. Även detta vore möjligt på en färja mellan Umeå-Vasa.

Men ”järngänget” har hela tiden varit helt låsta vid sin exklusiva färjelösning. Så istället för att erkänna sitt bakslag, och göra ett omtag, presenterade de snabbt en ny, glad, budget som utgår ifrån att övriga politiker, media och allmänheten glömt bort att färjelösningen ursprungligen byggde på bidrag för 1,1 miljarder kr. Den nya finansieringen innebär att:

INAB säljer ut mark och byggnader till ett värde av 100 miljoner kr,
INAB och färjebolaget tar upp nya stora lån, vilket ökar de kommunala bolagens skuldsättning med uppåt 450 miljoner kr,
Ursprungligen presenterades anpassningen av hamnarna som en del av färjelösningen och uppgick till 700-900 miljoner kr. Idag presenteras dessa kostnader istället som något som ändå skulle ha gjorts – oberoende av färjan.

Detta innebär tre förändringar av verklighetsbeskrivningen:
Den första förändringen. Tidigare beskrevs kostnaden för upprustningen av hamnarna i Umeå och Vasa som något som var en konsekvens av den nya exklusiva färjan. Men i ett svar på vår enkla fråga på fullmäktige i januari sa Hans Lindberg att de land-investeringar som planeras för färjan plötsligt endast låg på c:a 100 miljoner. Men samtidigt ökade plötsligt renoveringsbehoven i hamnen till 800 miljoner kr!
Den andra förändringen. I en intervju i Totalt Umeå (dec 2016), sa Hans Lindberg: ”Vi söker stöd, men får vi inte det och det är bara Umeå och Vasa kvar, då måste vi lägga ner Kvarkentrafiken”. Vi tolkar det som att Lindberg försökte idka utpressning mot regeringarna i Sverige och Finland. Men den 18 januari i år hade Lindberg gjort en 180-graderssväng: ”Oavsett beslut så tuffar vi vidare för att hitta lösningar”.
Den tredje förändringen. Trots förlusten av 1 100 milj i bidrag, och att det bara är Umeå och Vasa kvar, ska ändå den ursprungliga färjelösningen förverkligas. Nu finansierat med betydligt större låneandel än som ursprungligen var tänkt. Och det vore en fördel, sa Bertil Hammarstedt till YLE (15/2-18), om båten byggdes i Finland.