| På sikt är det inte möjligt för kommunen att komma tillrätta med underskotten genom att bara spara. Statliga bidrag krävs. Men främst en satsning på framtidens gröna industriella produktion. Denna skrift utgör vårt handlingsprogram för Umeå kommun och Västerbottens läns landsting. Men skriften är mer än så. Den utgör början på Arbetarpartiets handlingsprogram för Norrland. Och den visar på vad vi menar med demokratisk socialism. |
Det är vår uppfattning att det krävs en satsning på grön industriell produktion om Sveriges norra delar ska överleva. Arbetarpartiet slår vakt om den industri som finns. Gruvbrytningen utgör en enorm tillgång för Norrland. Samtidigt krävs en medveten strävan efter att minska de ingrepp som exempelvis denna näring innebär i naturen.
En annan del av satsningen på gröna industrijobb handlar om att utveckla nya branscher. Ta batterifabriken som ska förläggas till Skellefteå. Kan möjligheten till lagring av energi i batterier förbättras kommer detta att öka antalet fordon som drivs med hjälp av el. Men detta skulle även lösa ett av vindkraftens stora problem. Det blåser inte alltid då energin behövs som bäst.
När vi talar om grön industri vill vi även nämna att syntetisk diesel, baserad på biomassa, kan minska utsläppen av koldioxid från förbränningsmotorer med upp till 80 %. Men för att minska ingreppen i miljön från existerande industri och kunna utveckla nya branscher för grön industriell produktion krävs en medveten strävan efter samarbete bland annat i norra Sverige.
Det handlar om satsningar på miljövänliga transporter som tåg, skeppstrafik, elfordon och miljövänligare bränsle till förbränningsmotorer – som fortfarande ökar i antal globalt sett. Naturligtvis innebär Botnia- och Norrbotniabanorna stora positiva bidrag. Men det handlar också om en vilja till samarbete mellan olika delar av Norrland. Och på sikt hela Sverige.
Gröna jobb – inte avfolkning
Först och främst krävs en insikt om det överhängande behovet av att satsa på grön industriell produktion. I norr handlar det om att skapa fler jobb, stoppa avfolkningen, öka skatteunderlaget för att finansiera bl a utbildning och sjukvård. Globalt sett handlar det om att bidra i kampen mot klimatuppvärmningen. Detta kräver att de olika delarna av landet samarbetar planmässigt. Inte endast geografiskt. Det handlar även om ett samarbete mellan industriell produktion och den offentliga infrastrukturen – både vad gäller transportnät och social service.
Umeåregionen skulle kunna bidra med väldigt mycket. Efter att ha lyckats vinna kampen om lokaliseringen av både NUS, universitetet samt skogshögskolan besitter Umeå stora forskningsresurser. I kranskommunerna finns ett unikt skogstekniskt kluster. Lägg till detta väldiga mängder skogsråvara, samt tidigare jordbruksmark som skulle kunna återuppodlas för att skapa mer skogsråvara, exempelvis för framställning av biomassa. Det som också krävs är kapital – och kapital finns i form av olika pensionsfonder som satsar långsiktigt.
Men det som återstår är de tre svåraste faktorerna:
- Samarbetsviljan: historiskt sett har t ex Sundsvall, Umeå och Luleå konkurrerat om olika lokaliseringar – inte samarbetat, och detsamma gäller förhållandet mellan kust och inland,
- Samordningen: de olika resurserna i form av existerande industrier, råvaror och forskningsresurser måste samordnas med nya satsningar på uppodling av mark, bearbetning av nya mineraltillgångar samt nybyggande av vägar, industrianläggningar, bostäder och social infrastruktur som skolor och vårdcentraler.
- Uthålligheten: en grön industriell produktion kräver att en väldig andel av samhällets resurser tas i anspråk för att, genom samarbete, dels fylla den tomma parollen ”låt hela Sverige leva” med innehåll, dels bidra till att vinna kapplöpningen mot den globala klimatuppvärmningen och andra miljöproblem.
Detta projekt tror vi endast kan klaras genom långsiktig planering, tålamod när det gäller avkastning på satsat kapital, och en ovanligt stor återinvestering av vinsterna. Dessa inslag kommer inte den allt kortsiktigare marknadsekonomin att klara. Arbetarpartiet anser att stora och långsiktiga, men livsnödvändiga, projekt som grön industriell produktion kräver en samhällsdominans när det gäller kapital och inflytande. Men vi anser även att projektet kräver en mobilisering av privata åkerier, privat jordbruksmark och privata minoritetsandelar i bildade aktiebolag. Så stort är projektet.
Den för framtiden nödvändiga gröna industriproduktionen, kompletterad med löntagarkontroll av arbetsmiljö och produktionsmetoder, åskådliggör till stor del vad Arbetarpartiet menar med demokratisk socialism i form av praktisk politik.
Vägvalet – inte bara valet
Detta tar oss långt bort ifrån Umeå. Men det gjorde också Umeås samlade politiska och ekonomiska etablissemang som trodde på den verklighetsfrämmande idén med kulturdriven tillväxt – och som därför satsade på en rad verkligt förlustbringande skrytprojekt för att bli Europas kulturhuvudstad. Detta talar etablissemanget ogärna om idag. Deras nu pågående satsning i form av ständigt nya köpcentra, och nya skrytprojekt, i tron att Umeå ska kunna bli norra Europas konferens- och köpcentra kommer att leda till nästa ”generation” av kommunala förluster.
Arbetarpartiets alternativ består av grön industriell produktion som vi anser hör framtiden till – för många generationer. Umeå och dess invånare står inför ett vägval. Inte endast den 9 september. Det handlar om ifall det ska bli någon framtid. Inte bara för vår kommun och Norrland utan även globalt.